Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 59 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Ansgar Roth: Fysik och metafysik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mentala frågor. Einstein ställer sig helt vid
Plancks sida och avvisar såväl positivisternas
förnekande av yttervärldens existens
(åtminstone som objekt för forskningen) som den
på kvantumteoretisk grund av många
förfäktade meningen, att kausallagen blott har
statistisk giltighet. Planck och Einstein äro
således båda så moderna, att de anse att
den fysikaliska forskningens objekt verkligen
existera, oberoende av alla observationer —
ett steg rakt ut på metafysikens förbjudna
område — men samtidigt så gammalmodiga,
att de betrakta orsakslagen såsom strängt
giltig i smått som i stort.

Deras inställning till dessa betydelsefulla
frågor är av stort intresse. A. N. Whitehead,
som i sitt nyutgivna arbete "Adventures of
Ideas" likaledes tar avstånd från
positivis-men, anser sig kunna konstatera, att "de flesta
vetenskapsmän och många filosofer hylla den
positivistiska doktrinen blott för att slippa ge
sig in på förbryllande fundamentala frågor,
kort sagt för att undvika metafysiken, och
rädda sedan vetenskapens värde genom att
taga sin tillflykt till sin metafysiska
övertygelse, att det förflutna faktiskt bestämmer
det tillkommande". Men positivismen lider av
kardinalfelet att icke kunna konfronteras med
den objektiva verkligheten och kan därför
icke förutsäga vad som kommer att ske.

Whitehead, som jämväl är matematiker —
han är jämte Bertrand Russell författare till
"Principia Mathematica", en lärd och
djupsinnig studie över matematikens filosofiska
grundvalar — polemiserar även mot "den
kuriösa missuppfattningen, att statistikens
matematiska mysterier skulle kunna förhjälpa
positivismen ur dess begränsning till det
observerade förflutna". Statistiken kan på sin
höjd säga hur det möjligen kommer att gå,
och det endast under det godtyckliga
antagandet, att vissa i de statistiska ekvationerna
uppträdande storheter bibehålla sina värden
oförändrade. Men om den saken kan en
positivist icke veta något.

A. N. WHITEHEAD

Filosofen Whitehead kommer sålunda,
ehuru på andra vägar, till samma slutsatser
som fysikern Planck. Båda äro ense med den
positivistiska åskådningen däri, att
erfarenheten är vår enda kunskapskälla.
Erfarenheten är våra upplevelser och iakttagelser,
det vill säga våra sinnens vittnesbörd, vartill
naturligtvis också räknas de observationer,
som göras med vetenskapliga instrument,
kikare och mikroskop, elektriska mätapparater
och så vidare. Allt detta säger oss likväl
ingenting om hur den verklighet är beskaffad,
som ligger bakom våra iakttagelser. Ja, vi
ha strängt taget inte ens något bevis för att
en sådan verklighet existerar! Erfarenhetens
värld är våra sinnens värld, och enligt
positivismen är denna den enda som förtjänar att
studeras. Allt annat är konstruktion,
spekulation, metafysik. Jag ser ett träd, hör suset i
dess lövverk, inandas den aromatiska doften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>