Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 8. Oktober 1933
- Ansgar Roth: Fysik och metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fysik och metafysik
fotoner, vilka stimulera vårt nervsystem till
verksamhet, förmodligen genom en
ljuselek-trisk effekt. Fotonerna äro den enda del av
yttervärlden, med vilken vi komma i direkt
kontakt. Deras tillvaro är obestridlig, men
deras verkliga natur obekant. Att de
representera någonting objektivt existerande framgår,
säger jeans, därav att de påverka alla
människor på samma sätt och även registreras av
våra instrument. Om sändarstationerna i
yttervärlden, de objekt eller snarare de
tilldragelser (events), från vilka
energiimpulserna utgå, veta vi däremot ingenting alis.
Vi kunna inte ens med säkerhet säga att de
existera!
*
Om fysikerna sålunda i stort sett äro
överens med filosofen Whitehead om
yttervärldens realitet, äro meningarna om
kausal-lagens giltighet däremot delade. Whitehead
avvisar, såsom ovan nämnts, möjligheten av
en statistisk determinism av principiella skäl.
I praktiken duger sannolikhetskalkylen
naturligtvis mycket bra för förutsägelser om
framtiden och användes dagligen för detta
ändamål av alla världens försäkringsbolag och
spelbanker.
Jeans intager en tveksam hållning till
frågan. Han är böjd att antaga, att de
individuella elektronernas rörelser icke äro
orsaksbundna, utan ske "spontant". De radioaktiva
processerna och energiändringarna inom en
atom eller molekyl synas blott följa
statistiska lagar. I alla vanliga processer, vid vilka
elektronernas antal uppgår till trillioner
och kvadrillioner, är förloppet determinerat;
samma orsak medför där alltid samma
verkan. Elektronerna kunna liksom fotonerna
uppfattas och beskrivas på två sätt, som
partiklar eller som vågor. Om elektronerna
representeras såsom partiklar, kunna de
tänkas röra sig i sina banor i rum-tiden.
Men Heisenbergs berömda
"osäkerhetsprincip" visar då, att kausallagen icke kan
till-lämpas. Nyare undersökningar antyda
emellertid, att uppfattningen av materien såsom
ett vågfenomen är den mera fundamentala.
I detta fall kan kausalprincipen
upprätthållas. Men — vågrörelsen kan icke tänkas
försiggå i tid och rum!
Jeans sammanfattar sitt egendomliga
resonemang på följande sätt:
"Vi föresätta oss att söka uppgöra en bild
av yttervärlden, varvid det enda villkoret
är att bilden måste göra reda för våra
sinnesintryck, exakt och i de minsta detaljer,
och likväl objektivt, det vill säga på sådant
sätt att den icke enbart förklarar en enda
persons sinnesintryck. Varje
sinnesförnimmelse förorsakas av energi, som överföres
från yttervärlden till nervernas ändpunkter
i vår kropp. Denna överföring sker alltid
genom fotoner, vilka såväl enligt den nya
som den gamla uppfattningen kunna
föreställas röra sig i tid och rum. Det faller sig
därför naturligt för oss att uppgöra en bild
av naturen i vanliga rums- och
tidskoordi-nater. Gå vi ett steg vidare, så finna vi att
fotonerna, som förorsakade våra sinnesintryck,
ha sitt ursprung i händelser. Vi märka nu,
att om vår bild skall vara objektiv i den nyss
angivna bemärkelsen, så kunna dessa
händelser icke beskrivas såsom lokaliserade i rum
och tid, utan måste tänkas äga rum i den
så kallade rum-tiden. Den bild vi uppgjort
av yttervärlden är således alltjämt
användbar, om vi inte insistera på att sönderlägga
rum-tiden i rum och tid. Men dessa händelser
komma till stånd genom växelverkan mellan
materiella objekt, elektroner och protoner
och deras kombinationer, och vi finna att
dessa icke låta avbilda sig i rum och tid. Vår
i rum-tiden uppgjorda bild visar sig således
oduglig för en representation av naturen
såsom helhet; den är egentligen endast
användbar för en representation av våra
sinnesintryck, vilket ju just var det ändamål
varför den ursprungligen uppgjordes. Vi
ledas på detta sätt fram till föreställningen,
att rum och tid kanske blott böra uppfattas
såsom tingens yta, liknande ytan av en djup
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0639.html
