Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Recensioner - Artur Lundkvist: Excentrisk Sovjetresenär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
med ett taggtrådsstängsel av typografiska
vansinnigheter, och bland alla ruinerna står han
själv och utslungar sitt desperata,
romantiska: Eimi: Jag är! Han kan inte ens
inrangeras som surrealist, han bekänner sig
visserligen till instinkten men skriver snarast
intellektuellt. En hejdlös jagromantiker, en
ironisk hädare, en sentimental längtare, en
obotligt irrationell anarkist: allt detta är han
och glimtvis ger han uttryck däråt med stor
litterär begåvning. Av denna anledning är
han värd att intressera sig för. Tillgängligast
är han i sina dikter, vilka utmärkas av
sinnrik konstruktion, välberäknad typografisk
arkitektur, en orolig men lyriskt
verkningsfull magnesiumbelysning: blixtsnabb
impressionism. Utan tvivel är han excentrisk av
böjelse, men han är mycket medveten om sin
attityd och glömmer aldrig att påminna om
den: i sin strävan att vara oerhört personlig
och hänsynslöst oavhängig blir han ständigt
onaturlig och maniererad. För honom var
världskriget en dröm, säger han, och att döma
av hans bok från kriget, "The Enormous
Room", satt han internerad största delen av
tiden. Och denne man, vars värld i så hög
grad utgöres av Picassos kubism och Joyces
prosa, har nu gjort en resa till
Sovjetryssland, kanske för inkonsekvensens egen skull.
Ovan antecknade bok är en omfångsrik
dagboksvolym från denna resa. Han
presenterar sig som amerikansk målare och poet
från Paris, han reser över Polen till Moskva,
där han vistas några veckor, för att sedan
resa hem igen via Odessa och Konstantinopel
och Orientexpressen; han annoterar därunder
allting i sin dagbok, hopar detalj på detalj
med sin impressionistiska metod: Smutsigt
golv; där sitter en kanske drucken kvinna;
nakna barn; ingen har skor; en röker. Det
blir aldrig något syntetiskt, bara ett regn av
närbilder, delvis av stark skärpa men av föga
effekt i den planlösa oredan. "Kan inte låta
bli att undra hur länge intuitionen skall
underordna sig idéerna", skriver han. Det nya
Ryssland lider under en maskintortyr och är
besatt av sina idéer och ideal; ekonomisk
materialism är det enda som betyder något,
människan har man glömt bort för det
abstrakta begreppet mänskligheten. Överallt
möter han propagandan: på cirkus
representerar en elefant som dresserats att halta den
europeiska kapitalismen, på en utställning
har ett stilleben med en äppelgren funnit nåd
därför att det kallats "Äpplen i en kolhoz".
Han tycker sig vara i en overklig värld där
allt är grått, likformigt, hoptryckt under
ideologiens börda. Utrymme åt individens ego,
det är för honom ljuset och luften och
fruktbarheten. Det finns inte i Ryssland, anser
han; det finns i Paris, för honom. Men är
det inte så överallt för flertalet: det saknas
utrymme att leva i jaget, samhällsvarelsen
undertrycker instinktmänniskan. Kampen
mellan impulserna och idéerna, mellan det
irrationella livet och det konstruktiva samhället
skall väl alltid fortgå.
Kapitalistkamrat Kem-min-kz flyr ur
Moskvas mardröm mot Odessa och redan i Kiev
andas han lättare: "Kyrkorna drunknar bland
stjärnor, överallt blommar stjärnor, frimodiga
och gyllne och heta. Inför dessa stjärnornas
under stannar tiden och lever en tystnad som
tanken icke kan övervinna."
"As when a man inhabits, for stars and
moons, freely himself (breathing always
round air; living deeply the colour of
dark-ness and utterly enjoying the sound of the
great. sun; tasting very slowly a proud
silence of mountains; touched by, touching,
what never to be comprehended miracles;
conversing with trees fearlessly and fire and
rain and ali creatures and each strong faithful
thing) as when the man comes to a where
tremulous with despair and a when luminous
with dissolution — into ali fearfulness comes,
out of omnipotence — as when he enters a
city (and solemnly his soul descends: every
wish covers its beauty in tomorrow) so I
descended and so I disguised myself."
Så låter hans romantiska patos och i den
stilen skriver han. Ofta tycker man att det
inte alis lönar mödan att läsa honom: han
har så många affekterat meningslösa sidor
där orden bara mal tömning mot varandra
och ingenting betyder; men belöningen får
man i dessa ställen som man hittar här och
var, friska som oaser, nymålat klara i färgen.
Artur Lundkvist
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
