Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Recensioner - A. L.: Landskap och människor - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vi finge välja
O M V I
FINGE VÄLJA
Diktator. Skuespil av Finn Halvorsen. Gylden-
dal. Oslo 1933.
Finn Halvorsen har tidigare skaffat sig ett namn
som kräsen stilkonstnär och fin romanförfattare i det
mindre formatet; han utövar också en
uppmärksammad kritik i Oslopressen. Hans pjäs "Diktator"
skildrar ganska nära Mussolini och förefaller vara
en synnerligen tacksam uppgift för en regissör.
Författaren har icke koncentrerat sig på diktaturens
egna problem — principiella och psykologiska —
utan velat komma sin hjälte närmare in på livet
genom att studera honom i hans förhållande till en
kvinna. Denna kvinna blir hans älskarinna, bland
annat för att rädda sin bror, som är aristokratisk
konspiratör. Intrigen är härmed given. Den löses
efter åtskilliga spännande och livfulla förvecklingar
så, att diktatorn för sin saks skull avstår från hela
sin personliga lycka, skiljer sig från sin älskade och
återgår till den personlighetsdödande och
stats-gagnande uppgift, som är den store statsmannens.
Boken rymmer också antydningar till politisk
principdiskussion, men dessa övertyga icke helt.
Halvorsen är en fin kännare av italienska
förhållanden och har därför lyckligt undgått alla de
misstag, som annars bruka vara ofrånkomliga, när
nordbor ge sig i kast med så främmande motiv. Hans
pjäs förefaller ytterst spelbar, har många fint tänkta
och laddade poänger och borde kanske tas upp på
svensk scen.
fördjupning och sina nyanser utan
inspiration från Lawrence. "Anthony Adverse" är
en "Hans Alienus" skriven av en Alexander
Dumas. Författaren tillhör de medelålders
i den amerikanska litteraturen, han har varit
med i kriget, utgivit en krigsdagbok, skrivit
en uttömmande biografi över Poe och
publicerat åtta diktsamlingar. Under några års
vistelse på en gammal familj eplantage på
Bermudasöarna har han skrivit sin koloss till
bok, "Anthony Adverse", vilken trots
omfånget blivit en häpnadsväckande best-seller
i Amerika: det utgör på sitt sätt både
erkännande och kritik tillräckligt. A. L.
Jeg er salig av Børge Madsen. Funkis Forlag.
Köpenhamn 1933.
En till formen understruket modern,
experimentell roman med musiktermer till rubriker, men
innehållsligt rör den sig mest på åttiotalets
domäner: det är en man på ett dårhus som tvivlar på
kristendomen och sysslar med Kierkegaard och
skriver aforismer om Nietzsche och l’art pour 1’art
och relativitetsteorien. "Logik er blot en
Forstil-lingskrig, hvori de kraftigste Associationer
sej-rer." "Det geniale ved Mozart er, at han kan gaa
med Paryk uden at blive højtidelig." Aforistisk är
boken, icke musikalisk, lyrisk. Skildringen är oredig
och vag, personerna blott skisserade, men vissa
psykologiska inslag äro av intresse.
Air Indien av Paul M o r a n d. Grasset. Paris
1932.
Morands reportage från Sydamerika är virtuost,
artistiskt, koncentrerat; han ser på en gång
syntetiskt och med detaljskärpa, associationerna infinna
sig osökt och gör framställningen fyllig och
fantasieggande. Men han har mestadels farit i flygmaskin
över Sydamerika, det blir tomrum inunder, man
känner inte kontakten med jord och berggrund och
vardagens människor. Han utlovar ju heller inte
annat än "indianluft", han ser de amerikanska
kontinenternas symbol i fågeln, anknyter fyndigt
till indianernas fjäderskrud och soldyrkan och de
moderna flygmaskinerna och skriver tio sidor lyrisk
retorik om fåglar och fjädrar. Från Buenos Aires
där "le tango parle andalou avec l’accent napolitain
au son de 1’accordéon allemand" och alla längtar
sorgset, indianerna efter Inkatiden, negrerna efter
Afrika, snobbarna till Piccadilly, de intellektuella
till Moskva, de glada kvinnorna till Paris — flyger
han över pampan där himlens prärie möter jordens
och solstrålarna glänser ner ur skyn som
telegraftrådar och järnvägslinjen liknar en gitarrhals. Peru:
en duk i vitt och rött; indianerna leder sina
lamadjur i branterna bland vulkaner, snö och
blomklungor, stoiska och outgrundliga i Andernas eviga
tystnad. Morand far över Titicacasjön som ligger
så högt att man samtidigt lider av sjösjuka och
bergssjuka; där är världens vitaste moln,
Cordil-lerernas sågtandade kontur kantar horisonten och
där bortom ångar Brasiliens tropiska djungler. "I
Sydamerika representerar atlantkusten utvecklingen,
framgången, maskinen — pacifikkusten
anspråkslösheten, fattigdomen, enkelheten." Vad man än vill
förebrå Morand — ytligheten, elegansen, mondänite-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
