Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 11 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Georg Svensson: Prisromanerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så ofta gå vilse eller hamna i
återvändsgränder för att så alltmera förtätas, bli nervösa
och lidelsefulla och hjälplöst famla efter de
väsentligheter, som två älskande borde ha att
säga varandra när de blott ha några korta
gemensamma stunder kvar av sitt liv. Den
dramatiska handlingen föres nästan
uteslutande fram genom dialogen, som endast
här och var interfolieras av en gatubild, en
restaurangscen eller ett obetydligt intermezzo,
sedda av en driven snapshooter. Något
filma-tiskt och generellt vidlåder denna
iscensättning såväl som romanen i sin helhet.

GEORG KÅHRE författare till "Strandhugg", belönad med första pris.

Lokalfärg, uttrycksfulla typer, absolut
originella situationer lider man däremot
ingen brist på i "Strandhugg". Författaren
har i fråga om den rena
verklighetsskildringen ett kolossalt övertag över Walter
Ljungquist, vilket naturligtvis till en del kan
förklaras av att han rör sig i självupplevd
miljö och kanske också med självupplevda
händelser. Huvudpersonen i boken är en i
Sovjets tjänst anställd ingenjör, Peter
Andro-soff. En gång i tiden hette han rätt och slätt
Andersson och hörde hemma på Åland, där
han som pur ung gymnasist med hänförelse
anammade de radikala idéerna. Vid
inbördeskriget stod han med åtminstone ena benet
i rödgardisternas led och tog sedan steget
fullt ut och gick i Sovjets tjänst. Femton år
i Ryssland ha visserligen gjort honom
tämligen skeptisk mot det kommunistiska
systemet, men han finner inte det kapitalistiska så
värst mycket bättre och betraktar
överhuvudtaget politiken numera med cynism.
Huvudsaken är att han får arbeta med sina
masugnar. Vi träffa denne älskvärde bolsjevik i
Helsingfors bland ryska legationskretsar, som
skildras med kvick ironi. Emellertid får
Androsoff i samband med en affärsuppgörelse
mottaga en inbjudan till en finlandssvensk
industriman, som har en villa på Åland. leke
utan spänning motser han återseendet med
sin hembygds öar och han finner dem
vackrare än någonsin i den första junigrönskan
med en frisk nordan susande i trädtopparna.
Hans gamla botanikintresse väcks till liv och
på sina strövtåg i skärgården återfinner han
den ena episoden från sin ungdom efter den
andra. I denna på en gång muntra och
elegiska stämning blir han smått förälskad
i direktörens systerdotter och inleder en nog
så kraftig flirt med henne. Hon får till livs
hans historia och betraktar honom med det
intresse en livslevande bolsjevik kan vara
värd i dessa trakter. Det blir emellertid intet
positivt av flirten, och Androsoff reser åter
till Helsingfors berikad med en ny och
anakronistisk känsla, som icke vill överge
honom: den sentimentala
gymnasislförälskelsen. På sensommaren får han ett nytt tillfälle
att besöka sin hembygd, en gammal moster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>