Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 12 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Georg Svensson: Prisromanerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallar honom till sin dödsbädd, och han
begagnar möjligheten att återse Irma. Med
kommunistisk skrupelfrihet "lånar" han en
segelbåt, som han suttit i otaliga gånger som
pojke, och styr en natt med månsken ut till
ön. Denna seglats är praktfullt skildrad och
utgör otvivelaktigt bokens höjdparti. Han
träffar sitt svärmeri, de segla ut till havs och
flirten börjar på ömse håll betänkligt likna
allvar. Androsoff ställes inför alternativet
flickan eller masugnarna i Magnitogorsk och
måste välja det senare. I själva
avskedsögonblicket söker han fullfölja sina
ursprungliga, inte alltigenom hederliga avsikter med
flickan men får segla hem sin båt med örfilen
brännande på kinden. Kort därpå förlora vi
honom ur sikte när han återvänder till sin
mystiska Sovjetexistens.

Vad den lilla romanen på ett så tjusigt
och omedelbart sätt ger är alltså spänningen
och kontrasten mellan ålandspojken Jan
Petter Andersson och bolsjevikpampen Peter
Androsoff, mellan den nya världen och den
gamla världen. Det är en absolut originell
historia och den hade inte gärna kunnat
berättas naturligare och friskare.

SIGNE ENGSTRÖM författare till "Midsommarafton".

Midsommarafton av Signe Engström har
liksom "Ombyte av tåg" den homogenitet
i fråga om tid och rum som kanske bör anses
särskilt påkallad i det lilla formatet. Men
i övrigt ställas vi inför en helt olika tavla.
Ramen utgöres av den svenska
bruksherrgården, en i sig själv mycket tacksam och
ofta utnyttjad miljö. I hög grad modern tid.
Familjen Rangner med söner och döttrar och
deras fästmän och väninnor ha samlats för
att begå midsommaraftonen med en större
danstillställning. På eftermiddagen anländer
den äldsta dottern Disa, som sedan mannen
dog är självförsörjande och jämte fadern
industrichefen är den enda av familjen, som
på allvar stiftat bekantskap med livets
realiteter och vet vad det vill säga att stå på
egna ben. Modern är en trång, hjärtlös och
bortskämd kvinna, och föräldrarnas tragiskt
väsensskilda naturer gå igen hos barnen och
dela upp dem i två partier. Döttrarna Marja
och Thelma och sonen Göran äro försvagade
avläggare av vardera sitt drag i moderns
karaktär. Disa, Linda och David äro av
faderns sort. Sällskapet kompletteras av
småflickorna Lindas och Thelmas fästmän.
Handlingen, om man nu kan tala om någon sådan,
sträcker sig från eftermiddagen till gryningen
efter festen, då äntligen stillheten sänker sig
över det oroliga hushållet för att i samma
ögonblick brytas av Disas hysteriska skrik,
när hon finner fadern död i sin stol ute på
verandan. Dessförinnan ha vi i en serie snabbt
växlande scener med Disa genomgående som
den cyniska resonören och energiska
hjälpredan fått en ganska god föreställning om

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>