Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Georg Svensson: Prisromanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
georg svensson
henne dum och fjollig, trots att hon i grund
och botten är en intelligent och riktig
människa. Philips hustru, som en gång var
förlovad med den döde sonen i huset,
återupplever på dessa välkända platser denna sin
enda stora förälskelse och får äntligen kraft
att i sin man se den främling han alltid varit
för henne. I verkningsfull kontrast mot dessa
människor på livets middagshöjd tecknas de
två gamla och de mycket unga. Åldringarna
stå inför uppbrottet, och alla de gamla
välkända tingen ha börjat anta den intensiva
graden av verklighet hos något som man
kanske ser för sista gången. Endast för dessa,
som själva redan börjat upplösas i
overklighet, har omgivningen full realitet. För
barnen återigen är världen ännu full av under,
varje liten vrå av parken och varje bit av
gräsmattan med dess myller av myror och
skalbaggar är befolkad med mystiska
sagoväsen och antropomorfiserade djur. Det är
denna rymd, där människornas tankar flyta
som osynliga ljudlösa radiovågor, som boken
ger, och författarinnan vrider sakta på
mottagaren och tar med de mjukaste av
övergångar in station efter station. Det rastlösa
inre skeendet i en värld, som skenbart står
stilla, är bokens tema. Yi ana hos var och
en av dessa personer en för deras liv och
karaktär betydelsefull utveckling, men
författarinnan har med avsikt gjort utsnittet så
smalt att vi aldrig helt få veta varifrån denna
utveckling kommer och vart den är på väg.
Detta är en experimentell roman och i det
avseendet det intressantaste av alla
tävlingsbidragen.
Elin Hake, lärarinna av Jörgen Block
inbjuder däremot alis icke till några estetiska
analyser. "Utkast till en
Västerbottensskildring" betecknade författaren själv i
manuskriptet sin roman, och det säger egentligen
allt om hans avsikter, som icke i första
rummet varit konstnärliga. Elin Hake är
lärarinna långt uppe i den norrländska obygden
och har med sin sydsvenskt glättiga, öppna
läggning rätt svårt att komma till rätta med
den inbundna, misstänksamma och illfundiga
ortsbefolkningen. Hon måste vidare utveckla
stor diplomati för att klara sig från
kollegernas intrigspel och skvaller. Hennes tillvaro
kompliceras till slut ytterligare genom hennes
rika fonder av sund mänsklighet, som på ett
rent besvärande sätt attrahera det manliga
könet. Här få vi med några enkla penndrag
ett överraskande trovärdigt och livfullt
porträtt av en av dessa tappra små arbeterskor
i kulturens tjänst, folkskollärarinnan, som
hamnat bortom ali ära och redlighet och som
ständigt får arbeta för att å ena sidan behålla
sin individualitet och självaktning, å andra
sidan anpassa sig efter ovana och ofta vidriga
förhållanden. Så sant och inifrån sett ter sig
detta porträtt att det för prisdomarna blev
något av en chock att konstatera att det i
själva verket varken var utfört av en kvinna
eller en folkskollärare. Själva historien är
inte alltigenom lika trovärdig, men den flyter
i ett raskt tempo utan krumbukter och sirater.
Det skulle förvåna om icke denna lilla roman
skulle vinna popularitet ute i bygderna.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
