Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 13 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Georg Svensson: Prisromanerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta mänskliga miniatyrsamhälle. Bilden är
icke särskilt anslående och författarinnan
besväras icke av någon prydhet, när hon
handskas med sina figurer och deras
svagheter och tarvligheter. "Midsommarafton" ger
säkerligen, om ock med onödigt grova
effekter, en god svensk tidsbild, som är ett öppet
hån mot allt vad herrgårdsromantik heter.
Den har något av samma fräna ton och
skrupelfria människouppfattning som Ronald
Mackenzies pjäs "Hela havet stormar", vilken
nyligen haft succé på Blancheteatern. Det är
heller icke någon tvekan om att icke
författarinnan ganska lätt borde kunna förvandla
sin rappa bok till en svensk comedy of
männers av årgång 1933.

MONICA WASASTJERNA författare till "I morgon".

I morgon av Monica Wasastjerna är till
sin uppläggning nästan löjligt lik
"Midsommarafton". Även här förflyter handlingen i
ett sträck under några timmar på en
herrgård, belägen någonstans i det svenska
Finland, även här rör det sig om samspelet
mellan några av tillfället sammanförda
människor snarare än om ett novellistiskt
händelseförlopp. Men hur i grunden olika
varandra äro icke dessa böcker! Signe Engström
berättar handfast och aptitfriskt, Monica
Wasastjerna talar dämpat, kultiverat och ger
sig ali den tid hon behöver för att träffa den
exakt rätta valören. Artistiskt och
intellektuellt står denna lilla roman icke tillbaka
för något av de prisbelönta manuskripten,
och dock tillfredsställer den en icke helt.
Subtiliteten har köpts på bekostnad av
illusionen, människorna springa aldrig fram i
full och påtaglig relief, och deras värld vilar
i ett lufttunt dis, som kommer färger och
konturer att flyta samman. Liksom när det
gäller en bok av Aldous Huxley eller för att
ta ett svenskt, i många avseenden olikartat
exempel, Margareta Suber, äro vi förnämt
tjusade medan vi läsa, men när vi slå igen
boken glider alltsammans ifrån oss som ett
gäckande skuggspel. Likheten med Aldous
Huxley är i många avseenden frappant, vilket
ju måste anses som ett mycket högt betyg åt
en ung och splitterny författarinna. Monica
Wasastjerna är onekligen ett av
pristävlingens stora fynd, och man har ali
anledning att vakta på hennes vidare utveckling.

Att ge en föreställning om innehållet i
denna roman är icke lätt. Det händer så litet
på ytan. Människorna sitta på verandan och
samtala, vandra i parken, äta middag, gå till
sängs och stå upp på nytt i sina drömmar.
Philip, den unge legationssekreteraren, går
omkring och gör sina spydiga, ohumoristiska
iakttagelser, otåligt väntande på att få lämna
denna ankdamm och ge sig sin karriär i våld.
Margareta följer honom hundaktigt med
ögonen, hon älskar honom på avstånd och
denna obesvarade och oupptäckta känsla gör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>