Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 37 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Fredrik Böök: En ungdoms testamente

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle de visa sig som männens jämlikar. Det
fanns både överspändhet och förhävelse i
denna inställning; hon bekänner att hon vid
sexton års ålder fablade om "en ny renässans
i kolossal skala", vilken skulle bryta in då
hennes egen generation av män och kvinnor
gottgjorde fädernas alla dåraktiga misstag.
Sin provinsiella omgivning föraktade hon
djupt; endast i en universitetsstad som
Oxford eller en storstad som London ansåg
hon tillvaron uthärdlig, och hon är allt
fortfarande av den meningen, att småstaden och
landsorten beteckna sammanfattningen av
alla slags falska värden. Hennes modernism
och radikalism bära de drag, som äro typiska
för vår tidsålders ungdom: hon svärmar för
den psykologiska vetenskapen, som lär oss
förstå allt och gör oss fördomsfria, hon har
klart för sig att en hustru måste försörja sig
själv och aldrig får bli en ekonomisk börda
för maken, hon hatar allt pryderi och talar
med dallrande röst om den "medfödda
noblessen" i "den sexuella kärleken från dess
fysiska sida" — det är D. H. Lawrences
evangelium, som hon lydigt anammat — och
hon har överhuvud en obegränsad
högaktning för sin egen individualitet, vars
bevarande i oförkränkt skick hon anser vara
det viktigaste av allt. Det bör tilläggas, att
hon, dessa teorier till trots, icke gör intryck
av att vara någon särskilt lidelsefull eller
originell personlighet; hon är snarare som
folket är mest, och däri ligger intresset av
hennes ärliga självanalys.

VERA BRITTAIN

Den ungdomskrets, som hon tillhörde och
som var henne lik, omfattade bland andra
hennes broder, en musikalisk ung man som
likaledes stod färdig att börja studier i
Oxford, samt några av hans skolkamrater;
en av dem, Roland Leighton, var högt
begåvad, och flera av hans poem, som här
tryckas av, uppenbara en obestridlig lyrisk
talang. Fulla av liv och hopp, av iver och
verksamhetsbegär, gingo de framtiden till
mötes — och så kom kriget, som legat på
lur efter dem likt sagans Minotauros. De
unga männen skyndade att låta enrollera sig,
och författarinnan ägnade sig åt sjukvård.
Det dröjde icke länge, förrän hon var
förlovad med Roland Leighton; skilsmässans
prövningar voro tunga att bära. Kriget var
det stora mysteriet: Roland hatade icke
tyskarna, förklarade han i avskedets
ögonblick, icke heller älskade han belgierna, det
enda motiv han kunde finna för sitt
handlande var ett slags "abstrakt heroism", och
det föreföll icke att vara ett rationellt skäl
för att våga livet. Ingenting blev de abstrakta
hjältarna besparat. I mars 1915 kom Roland
till fronten, och annandag jul samma år, då
Vera Brittain gick till telefonen och väntade
att få höra hans röst —- han skulle komma
hem på permission — möttes hon i stället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>