Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Rütger Essén: Ekonomi och samhällsmoral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütger essén
inga obligationslån eller aktieemissioner utan
strängaste kontroll av edsvurna yrkesmän
som stå strängt och personligt ansvar. Skilj
statens och kommunens män helt från det
enskilda näringslivet. Det är enda vägen att
få tillbaka gamla tiders omutliga ämbetsmän
och försiktiga, kloka och ansvarskännande
finansmän. Att protestera mot svindlare är
meningslöst. Vi är här för att protestera mot
det förfall i det offentliga livet, som
möjliggör och göder svindlerierna!
Ordföranden: Herr bankdirektör A. har
ordet.
Bankdirektören: Herr ordförande, mina
damer och herrar! Jag vet knappast om jag
som bankman egentligen har någon talan vid
detta tillfälle. Men eftersom här helt visst
finns församlat ett stort antal av bankernas
främsta uppdragsgivare, det vill säga
förmögenhetsägare och sparare, så kanske det
inte skadar att jag säger några få ord om
bankernas och bankmännens roll. Den har
nämligen mycket ofta synts mig särdeles
missförstådd.
Vi bankmän är icke några
penningpolitiska diktatorer. Frågan om vi själva är
ägare av förmögenheter eller icke spelar i
själva verket en mycket underordnad roll.
Vi är och förblir tjänare — tjänare åt
allmänheten. Vår uppgift är att mottaga
strömmen av allmänhetens besparingar, leda dem
vidare och göra dem räntebärande. Detta
betyder att leda ut denna ström över de
näringslivets marker, som behöver bevattnas
och gödslas, det vill säga sätta pengarna i
händerna på folk, som arbetar produktivt
och med dessa pengar kan tjäna tillräckligt
utöver sina egna behov för att även kunna
betala räntorna, kapitalets hyrespris. Finns
det inga som med sitt arbete kan skapa dessa
nya värden, då finns det heller ingen möjlig-
het att ge några räntor på pengar. Själva
lever vi på den lilla marginalen mellan
in-och utlåning — och den är ej så stor som
folk tror.
Så enkel är den saken i princip. I
praktiken är problemet trassligare. Men vår,
bankernas, uppgift är förmedling, enbart
förmedling. Vårt eget välförstådda intresse ligger
endast i att väl fylla denna
förmedlingsuppgift eller, enkelt uttryckt, att låna ut pengarna
bra, det vill säga till folk, som är engagerade
i sunt och produktivt förvärvsarbete. Detta
produktiva arbete å ena sidan och
sparverksamheten å den andra är det primära, det
grundläggande. Utan dem ingen
bankverksamhet.
Det är alltså självfallet att vi bankmän
inte alis är i besittning av den ekonomiska
makt och myndighet som allmänheten tror
oss äga. Vi kan inte göra några pengar, ännu
mindre kan vi frampressa någon avkastning
på pengarna. Självfallet kan vi begå misstag.
Vi är ju ej ofelbara. Men vår roll är
sekundär. Vi kan ha skarpare eller svagare blick
för hur kreditens alltid sparsamma flod skall
ledas och fördelas. Men det går inte så till
att bankmannen står och spejar som en
fältherre över näringslivets marker och suveränt
dirigerar det så kallade friska kapitalet åt
det håll han finner lämpligt. Nej, det får han
sällan ro till. Under så kallade goda tider är
han dagligen anstormad av anspråk på den
alltid otillräckliga kreditmängd han har att
fördela. Han får avvisa tio och i någon mån
tillfredsställa den elfte. Och riskmomenten
kan han aldrig helt eliminera, eftersom han
aldrig kan vara mer än ytligt sakkunnig på
alla de olika ekonomiska gebiten. Dock måste
han besluta, ty pengarna skall ut i produktiv
användning. Det är deras uppgift.
Bankmannens värsta fel är att låta sparkapital ligga
räntelöst, vilket icke får ske, så länge endast
någon del av näringslivet behöver och kan
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
