Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Rütger Essén: Ekonomi och samhällsmoral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütger essén
utdelningar redan uppburit dubbla beloppet
eller mer mot vad de en gång betalat.
Landet som sådant har emellertid också
förlorat netto ett eller annat hundratal
millioner — eller riskerar åtminstone att förlora
dem. Detta är ledsamt, men det kan vi
överleva. Värst är de fullkomligt onödiga
riksbankskrediterna, som inneburit, att helt
nyligen tiotals millioner av folkets pengar
till ingen nytta sugits upp i de utländska
storbörsernas spekulationer och där
försvunnit — och detta endast tack vare ett politiskt
system, som låter inkompetenta — jag säger
ej mera! — partipolitiker bestämma över
viktiga penningpolitiska angelägenheter, som
de aldrig annat än i lyckliga undantagsfall
kunna väntas begripa. Och detta system skall
till yttermera visso anses vara ett folkets
intresse!
Här talas om att vi skulle leva i en
överflödskris! Ja, vi har överflöd på personbilar,
grammofoner, radioapparater, rakapparater,
skrivmaskiner och annat dylikt. Här och var
i Amerika och annorstädes uppbrännes vete
och kaffe, som ej kan avyttras. Bevisar detta
förhandenvaron av ett verkligt överflöd?
Ingalunda! Lika litet som förintandet i
vågorna av en värdefull last vid ett
skeppsbrott bevisar att det råder överflöd på de
varorna. Men skeppsbrottet är en
naturkatastrof, säger man. Ja, men den absoluta
omöjligheten för en amerikansk farmare att
avyttra sin skörd är för honom också en
naturkatastrof. Ty han är ej i minsta mån herre
över de faktorer, som skapat detta läge. Och
man kan ej vänta sig av honom att han skall
öva filantropi till stora kostnader. Detta
skulle för övrigt strida mot den mänskliga
hushållningens grundläggande princip,
nämligen att värde skall bytas mot värde. Men,
fortsätter man, det är i alla fall mänskliga
viljeakter, det är den högre politiska och
ekonomiska ledningen, som framkallat krisen.
Misstag! Denna så kallade ledning har icke
utfört förnuftiga viljeakter — den har varit
ett viljelöst objekt för fördomsbelastade
masspassioner. Den har också fullständigt
gått bet. Krisen är alltså i rätt hög grad en
naturkatastrof — ty människorna, från de
ledande skikten och nedåt — har handlat
i panik och reagerat som blinda får.
Men någon överflödskris är det inte! Om
de svältande massorna världen runt finge
vad de behöver, skulle alla de "överflödiga"
lagren försvinna som smör i solsken. I
förhållande till världslagrens storlek är för
övrigt de förstörda varumängderna en
bagatellernas bagatell.
Men höj då massornas köpkraft! säger
socialisterna. Märkvärdigt nog tror de sig
därmed ha givit ett svar och angivit en väg.
Vi vet alla att det är just det som frågan
gäller. Men socialisternas enda väg är att
förinta den köpkraft som finns inom de
högre samhällslagren. De tycks verkligen
också tro att denna köpkraft då skall komma
massorna till godo! Misstag! Till tre
fjärdedelar skulle den försvinna i luften till ingen
nytta.
Nej, sanningen är den att 1920-talets
människor levat på en illusion om det eviga
ekonomiska framåtskridandet — in a fool’s
para-dise, som engelsmännen säger. Europa kan
ännu räddas men endast på en långt
blygsammare basis. Men vi har då intet annat att
göra än att draga ett streck över det
förflutna och hugga i på nytt.
Nationalekonomien har ingen annan utväg att erbjuda.
Den som påstår något annat är en humbug.
Ordföranden lämnar därefter ordet åt en
yngre nationalekonom, docenten B.
Yngre nationalekonomen: Mina damer och
herrar! Även om jag av min vördade lärare
och distingerade kollega professor A. skall
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
