Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Rütger Essén: Ekonomi och samhällsmoral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rutger essén
betraktas denna vinst av många som
upprörande, under det ingen ondgör sig över den
lille rentierns anspråk på att i evighet få fem
procent på sina pengar.
Jag förmodar, herr ordförande, att min
uppfattning icke vinner mycken anklang i
denna församling, men jag tror dock det är
nyttigt att den framlägges. Om ett par
årtionden kommer den att vara trivial.
Ordföranden: Riksdagsmannen herr K. har
ordet.
Riksdagsmannen: Jag ber att få försäkra
de närvarande, att vi i riksdagen sannerligen
har prövat denna bedrövliga krasch och dess
konsekvenser så samvetsgrant det varit oss
möjligt. Som bekant har staten också måst
ikläda sig tunga bördor och stora risker för
att lätta sviterna av det stora fallissemanget.
Nog har vi gjort vad vi kunnat.
Med desto större eftertryck anser jag mig
böra protestera mot den tendens, som här på
flera håll funnit uttryck, nämligen att lägga
en väsentlig del av ansvaret för det skedda
på regering och riksdag. Denna tendens
saknar allt berättigande. Storfinansens
manipulationer kan vi tyvärr ej göra mycket åt.
Riksdagen borde ha bekymmer nog med
statens finanser, tycker man.
Tyvärr stannar det dock ej vid det. När
folkets näringsintressen står på spel, får vi
ju också ingripa direkt i det ekonomiska
livet, som vi nu också gjort med de stora
bankkrediterna. Någon tack får vi dock
sannerligen inte vänta oss. I stället blir vi från
alla håll angripna. Medvetandet att efter
bästa förmåga tillgodose det allmännas bästa
får vara vår enda tröst.
Vad kan man mer göra? Hur skulle staten
kunna effektivt kontrollera ali
bankverksamhet? Hur skulle våra förtroendemän i
riksbanken kunna behärska den internationella
finansens arbetsmetoder? Men lyckligtvis
behövs det ej heller. Vårt riksbankssystem
har gått bra i hundra år och mer, och det
släpper vi ej i första taget.
Vi i riksdagen är ju i alla fall valda
ombud för Sveriges folk. Kan folket ha någon
större trygghet än den som ligger i att dess
egna valda förtroendemän har högsta
överinseendet över statens bank och över landets
ekonomi?
Nej, den nuvarande upphetsningen kommer
snart att lägga sig. Vår svenska demokrati är
grundmurad, och vad folkets valda ombud
inte ser eller förstår, det behöver inte heller
svenska folket göra sig några bekymmer för.
Vi har klarat värre påfrestningar än denna.
Ordföranden: Herr
fackföreningsombudsman M. har ordet.
Fackföreningsmannen: Bland arbetarna i
vårt land råder ännu på många håll den
uppfattningen, att sådana här så kallade
kapitalistiska kriser inte angår dem. De menar —
och i allmänhet har de rätt — att
arbetslönenivån är det enda av vikt, men däremot är
det likgiltigt hur det bollas och spekuleras
med aktiebrev och andra papper -— i annan
mån än när dylika spekulationsförluster tagas
till motiv för nedpressning av lönenivån.
Därför är de svenska arbetarna alltjämt
misstrogna mot talet om nationalförluster. De
tror alltid det är en arbetsgivarmanöver
bakom.
Jag för min del finner naturligtvis denna
uppfattning för enkel och delar den inte utan
vidare. Men de borgerliga här i landet måste
dock förstå vad lönenivån betyder för
arbetarna. Där bakom ligger fyra årtiondens
kamp och ansträngning och hela den höjning
av de breda lagrens både materiella och
kulturella nivå som ägt rum under den tiden.
När arbetaren försvarar den lönenivå han en
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
