Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Tonen från havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TONEN FRÅN HAVET
Anders Österling: Tonen från havet. Bonniers. 6:—.
Recenserad av HJALMAR GULLBERG
Som den djupa oföränderliga orgelpunkten
har genom Anders Österlings versmusik i
trettio år gått den ton, som han i titeln till
sin senaste diktsamling kallar "Tonen från
havet". Den första dikten i hans första
versbok hette "Hymnen" och bestod av lyriskt
havsbrus:
Liksom en våg på stigande själar lyftad,
hälften ur jubel klungen och hälften snyftad,
höjer hymnen sitt sjungande svall och ilar,
silverstänkande i det blåa, vida,
och vi glida
med dit upp, där det blåa vaggar och vilar.
Det är samma vågor som lyfter sig igen
exempelvis i det nya poem som heter "I en
dagning", fast hymnen genom åren har
förvandlats till psalm och ungdomshavet till
minnenas hav:
Vi minnas så mycket
som aldrig bort glömmas,
de dyrbara orden
från tystnade läppar;
hänförelsens vågor
som lyfte vårt blod
besöka oss åter
som flamma och flod
i en dagning.
Det spelar i fjärran
en sång om oss själva,
vårt innersta hjärta
i toner förklaras.
Det vanskliga livet
befriat från agg
oss tröstar med kransar
av rosor och dagg
i en dagning.
Det finns ett ståtligt fragment ur Nietzsches
sista verk, vari filosofen polemiserar mot
dem som endast besinna alltings
förgänglighet: "Mein Tröst ist, dass allés, was war,
ewig ist: — das Meer spült es wieder her."
Anders Österling skulle kunnat göra orden
till sina egna. De kommer andemeningen
i "Tonen från havet" nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
