- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
60

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Sven Rinman: Den viktorianska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

recensioner

utveckling, utan det ringaste beroende av
månadshäften utifrån staden.

Dessa förutsatta villkor äro icke överdrivna
i ett land, som skryter med sin rikedom och
som, utan skryt, ännu i flertalet av sina
besuttna familjer uppvisar de mest fulländade
typer av behag och lugn, som kunna
uppletas i Europa."

Den kolossalt övervägande delen av den
viktorianska litteraturen är skriven av, om
och för folk, som har tid att spela tennis eller
läsa Plato. Många gånger vill den visserligen
lära dem att intressera sig för och ta hänsyn
till även andra slags människor, och
vildfåglarna dyka in i enstaka exemplar, en
Thomas Hood (egendomligt nog förbigången
av Böök), en James Thomson. Men i stort
sett var den socialt stagnerad på ett sätt, som
även hos de liberala idéförkunnarna skymde
blicken. Analysen gjorde halt vid en viss
gräns, där kunskaperna slutade — eller där
intressena togo vid. Det är ju betecknande,
att den upplysta opinionen hela denna tid
levde i lycklig okunnighet om den ohyggliga
sociala vildmark, som frodades och växte i
själva huvudstaden. Böök anför icke utan en
svag biton av skadeglädje flera uttryck för
den florerande industrialismens
självbelåtenhet och den glada utvecklingsoptimism, som
inte anade eller ville ana eländet i
rikedomens släptåg. De sociala realiteterna voro
starkare än de liberala idéerna. Dessa kunde
mycket bristfälligt förverkligas även i de
nära till hands liggande konsekvenserna.
Därför få de också allt svårare att hävda sig
i en mörknande och tung tid, ty en
pessimistisk liberalism är en contradictio in
ad-jecto, trots att det finns flera pessimistiska
liberaler.

Den andra företeelse man inte kan undgå
att peka på återkommer också på flera
ställen hos Böök. Det var sexualitetens tabu,
som födde den våldsammaste antiviktorianska

reaktionen, det ursinnigaste hatet. Mitt i ali
rikedomen på problem, gestalter och
synpunkter saknades det sexuella totalt. Därför
kan man med en viss rätt kalla den
viktorianska kulturen en kastrerad kultur eller
— med accepterande av psykoanalytiska
tankegångar — en neuroskultur, som fullt
konsekvent ledde över till jungfruliga
dag-drömmerier hos prerafaeliterna, till pervers
esteticism i mera elakartade fall. Detta
sexual-tabu vidmakthölls av den burgna
borgarklass med puritanska traditioner, som tryckte
sin prägel på samhällslivet. Romantik och
borgerlighet ha tillsammans gjort
adertonhundratalet till den förträngda sexualitetens
och den västerländska kulturens århundrade
par préférence, men ingenstans i så utpräglad
grad som i England. När alla dessa begrepp
nu befinna sig i upplösningstillstånd, är det
skäl att med stöd av främst detta lands
erfarenhetsmaterial försöka klargöra, i vad
mån de äro oskiljaktigt förbundna.

Det vore överflödig möda att här gå in
på alla de litterära personporträtt Böök ger
och på alla vederbörliga ställen anmäla
någon annan mening. Bara en hastig
axplockning. Det har redan påpekats, att Thackeray
tecknats med större liv och sympati än
Dickens. Böök dras numera gärna till
pessimistiska moralister med religiös grundton.
"Den fulla ärligheten finner man sällan
annorstädes än hos pessimisterna", förklarar
han, och hos de kristna pessimisterna, vill
han tydligen tillägga, ty för den naturalistiska
pessimismen hos Hardy har han betydligt
mindre förståelse. Om beskaffenheten av
Thackerays kristendom kunde för övrigt
åtskilligt vara att säga. Böök har i varje fall
genom att tynga på denna punkt fått fram
ett par ofta förbisedda drag i hans fysionomi.
Det naiva geniet med det ofördärvade
barnasinnet har däremot i mindre grad fångat hans

60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free