Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Fredrik Böök: Tragedien på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
TRAGEDIEN PÅ JASNAJA
POL J ANA
i.
Grevinnan Alexandra Tolstoj, det yngsta
barnet i Leo Tolstojs äktenskap, berättar en
liten scen, som på det mest målande sätt
återger hela atmosfären i barndomshemmet. Som
ung flicka var hon bjuden på en bal hos
vänner i Moskva. Det var varmt i rummen,
hon var törstig och blev frestad med iskall
champagne; när hon reste sig upp från
bordet, kände hon sig så yr, att allting gick
runt för henne. Hon satte sig i balsalen och
väntade på att mazurkan skulle börja, då
hon såg Tolstojs hund Belka komma in. Till
en början trodde hon att det var en synvilla
eller en dröm, men hunden kom svansviftande
fram till henne och lade sig vid hennes fötter:
The Tragedy of Tolstoy. By Countess Alexandra
Tolstoy. Translated by Elena Varneck. George
Allen & Unwin Ltd. London 1933. 294 sid. 15 s.
Alexandra Tolstoj: Wanderer in Ketten.
Der Roman meines Elternhauses. Erinnerungen.
Furche-Verlag. Berlin 1932. 388 sid.
Grevinnan Sophie Tolstojs Självbiografi. Med
företal och noter av Vasilij Spiridonov. Översättning
av E. Brusewitz. Bonniers. Stockholm 1923. 110
sid. 3: 50.
Sofia Andrejevna Tolstojs Dagbok. Bemyndigad
översättning från ryskan. Norstedts. Stockholm
1928. 288 sid. 5:75.
Strax därefter trädde fadern in i salen. Skam
och skräck överväldigade den unga flickan
— "vad skall ske, om han lägger märke till
mig?" tänkte hon, och på ett ögonblick
var champagneruset fördunstat. Dansen hade
upphört. I sin halvlånga bondrock gick
Tolstoj runt i salen, följd av sin hund; men
endast några minuter, sedan försvann han
tyst.
På detta sätt gick Tolstoj under de senare
årtiondena omkring i sitt eget hem, i den
glada, sorglösa lantjunkarvärlden, i de
familjära kretsar, där han fordom trivts så väl
och varit så lycklig och som han så
oförglömligt har skildrat i sina klassiska romaner.
Driven av sina samvetskval och sin religiösa
ångest hade han upphört att vara den
patri-arkaliske familjefadern, och hade i stället
blivit ett motsägelsens tecken, ett
olycksbådande spöke. Redan vid den tid, då
Alexandra föddes, hade han uttalat en önskan
att lämna familjen och dra sig tillbaka i
ensamheten, och det var därför som
grevinnan Sofia Tolstoj så lidelsefullt upprördes
över nödtvånget att skola föda ännu ett barn,
det trettonde —• hon hade till och med velat
avbryta havandeskapet, och det finnes skäl att
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
