Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Margit Abenius: Storm Jamesons kvinnostudie - A. L.: En djungelmålning - S. B.: Bland jordbruksarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Lika växlande som detta blottade liv är —
fysiskt fräna detaljer, panisk skräck och
outhärdlig insikt i att något är förspillt, råa,
hetsande bilder från fabriksliv och
restauranger, starkt känslofyllda, gråtfyllda
minnen, och barndomsintryck, svala och
förtrollande friska — lika sammansatt blir läsarens
reaktion av fruktan och medlidande. Ja, av
eftertanke, besinning. Man har under några
timmar, från det första anslaget, levt klarare,
livligare och mer obeslöjat. Margit Abenius
En djungelmålning
B. Traven: Bron i djungeln. Holmströms.
2: 50.
Den tysk-mexikan som kallar sig B. Traven
när han skriver böcker är en intressant
författare. Han är duktig berättare och ett
stycke verklig konstnär i sina bästa
ögonblick, men det egentligen intressanta med
honom är hans uppfattningar: han ger ganska
sparsamt uttryck åt dem, han fäller några
lakoniska anmärkningar i förbifarten och
visar inte att han tillmäter dem någon
särskild betydelse, men det är då man lystrar
till och snabbt inser att här är en värdefull
människa, mycket erfaren, med en djup
respekt för livet, en stor dyrkan av
naturlighet och skönhet, och med en äkta och
upplevd sorg över kulturens offerväsen. "Bron
i djungeln" är en liten representativ sak, en
utmärkt komponerad novell med ett slags
bekymmerslös urskogsdramatik i, en i varje
detalj livfull djungelmålning. Berättaren
kommer till en liten indianby vid en enkel bro
över en flod i djungeln; på lördagskvällen
skall det bli dans och folket sitter och väntar
på spelmännen, en liten gosse drunknar i
floden, man drar upp hans lik, modern tjuter
på indianvis i sin sorg, alla visar henne sitt
deltagande och dagen efter föres han till
graven, där en drucken skollärare håller tal.
Suggestionen är stark: eldarna flammar i
det heta djungelmörkret, indianernas ansikten
försvinner i mörkret och bara deras kroppar
i ljusa kläder synes röra sig utanför
hyddorna; likaså är den psykologiska inlevelsen
och nyanseringen av betydande verkan i sitt
ständiga dramatiska spel. A. L.
Bland
jordbruksarbetare
Karl Gunnarson: Som dräng bland
svenska bönder. Hökerbergs. 7: 50.
Karl Gunnarsons nya bok är utmärkt. Han
har satt sig i sinnet att praktiskt studera de
svenska lantbruksarbetarnas
levnadsförhållanden. Med friskt mod och frisk kropp och med
sin mångåriga erfarenhet som kanadensisk
cowboy har han gått till verket. Från vår till
höst har han tjänat bonddräng i skilda delar
av landet, mest i Mellan- och Sydsverige.
I Norrland sökte han förgäves arbete, tiderna
är inte sådana att man har råd att anställa
extrafolk där uppe.
"Som dräng bland svenska bönder" är inte
något litterärt skämt i stil med "En piga
bland pigor" Det är ett verk med allvarligt
syfte, allvarligt och med gott humör
genomfört. Ett bra reportage om man så vill, och
en rolig bok. Gunnarson är rätte mannen för
uppgiften. Här som i sina Kanadaböcker
dokumenterar han sig som en bra karl och en
bra berättare. Han är renhårig, stark och
kavat (kanske väl stark och kavat ibland),
hans språk är friskt och okonstlat, utan
kvasi-litterära fasoner.
På herrgårdar och bondgårdar har han
tjänat, kring Mälardalen, i Småland,
Västergötland, Skåne. Som lagårdskarl, vallpojke,
hönsskötare, slåtterkarl, men mest som dräng
i största allmänhet med 10—12 timmars
arbetsdag och morgonarbetet med djuren som
extra påbröd, med var fjärde söndag fri och
en lön av 30—40 kronor i månaden och fritt
vivre.
Skåne, säger han, det är landet för en
bonde som verkligen är bonde, som klokt och
idogt brukar sin jord. Ju längre uppåt landet
han kommer, dess svårare är det för
bönderna och därmed för deras tjänare. Svårast
i Norrland, det får han ideliga och dystra
belägg för under sitt långa, resultatslösa
arbetssökande i Gästrikland och Hälsingland.
Hans bok ger ett ganska klart begrepp om
den svenske jordbruksarbetarens
levnadsförhållanden, i skilda landsändar, under olika
husbönder — hyggligt folk och snåla slav-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
