Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Rinman: Ronald Fangen - Anmälda böcker - Ronald Fangen, Duell; En kvinnes vei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Fangen har, liksom i ännu högre grad
Sigrid Undset, denna böjelse att låta sina
personer bli luttrade till varje pris, vilken blir
lite påkostande ibland. Han har också, som
antyddes i början, något av en medvetet
moralisk inställning, som kan hota att bryta
den psykologiska ramen. Däremot har han
givetvis inte Sigrid Undsets breda,
naturalistiska berättarteknik med dess överarbetade
miljö- och interiörbilder. Och hans
kvinnoporträtt synes mig väl kunna mäta sig med
Ida Elisabeth, det förefaller mig psykologiskt
grundligare och sannare. Kvinnorna själva
kanske döma annorlupda, och de böra ju vara
närmast till det. Men Fangen har i alla
händelser givit oss en klar och ställvis
storslagen bild av den slutna, aktiva kvinnans
tragedi. En titelassociation leder tanken till
den store finske författare, som senast skildrat
”En mans väg”. Sillanpääs man är, såsom
alltid, passiv, lugnt glidande med
händelsernas och instinkternas ström. Fangens kvinna
är aktiv, hårt kämpande, hon försöker
dirigera, tänka ut, länka ödets bana, men hur
går det? ”Hun visste jo ingenting, hun hadde
alltid tatt feil, förstått for sent og elsket
for-gjeves, fornedret sig selv og levd i
förvirring.” Det är hennes livserfarenhet på
dödsbädden. Hon har med andra ord varit
olycklig, medan Sillanpääs man varit lycklig.
De båda romanerna förkunna med
himmelsvitt skilda medel liknande ting.
Intresset och gripenheten samlar sig här
främst kring hennes kärlekshistoria med den
aggressive, handlingskraftige Egil. Kärleken
blåser vart den vill, och du hör dess sus,
men du vet icke, varifrån den kommer och
vart den far. Men när den kommer, så offras
stolthet, hänsyn till barnen, arbetsglädje.
Och till ingen nytta. Varför? Därför att
reservationerna finnas dolda kvar: hon vill
inte ha barn med mannen nummer två av
omtanke om dem hon redan har, men
samtidigt kan hon inte undvara honom. Hon
både vill och inte vill släppa till sig själv.
Och detta återverkar ofelbart på
omgivningen, främst mannen, vars irritabla sidor
helt naturligt renodlas. Här kommer också
fram den kärlekens hjälplösa irrationalitet,
som måste kännas desto bittrare hos den
intellektuellt högtstående Esther, som sitter
fast med öppna ögon. ”Hun forstod ham
ikke, nesten aldri. Hun syntes ikke att hun
visste hvem han var.” En främling, med
vilken hon inte har något gemensamt, har
mött henne i det ömtåliga ögonblicket. Så
kan det gå vem som helst. Däremot tar sig
inte själens splittring mellan självhävdelse
och självuppgivelse lika patetiska uttryck hos
vem som helst. Men alla ha vi känt den och
sårats av den, och därför kunna vi också
fångas och gripas av Fangens sista roman
likaväl som av hans förra. Han hör nu till
Skandinaviens stora författare.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
