Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Aldous Huxley, Vissna löv, anmäld av Knut Jaensson - Prins Wilhelm, Nära öknen, anmäld av S. B. - Carl Schøyen, De tusen par vingar, anmäld av S. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och hållet från Lawrence, men den förändrar
i alla fall atmosfären.
För intensiva beundrare av Huxley spelar
emellertid förmodligen detta alls ingen roll.
De träffar i Vissna löv som överallt hos
Huxley ett galleri av mer eller mindre löjliga
personer, en spiritualitet som sprudlar utan
avbrott och här och där en verkligt komisk scen,
en sann och slående sentens. Finns det inget
mer? För han inte någon sorts strid?
Huxley är intelligent, ja, han är till och
med så intelligent, att han förstår att analys,
logik, skepticism och spiritualitet inte har så
mycket positivt värde. Detta förstår han
intellektuellt — och fortsätter sin ändlösa väg av
analys, logik, skepticism och spiritualitet. De
estetiska, kulturella och filantropiska
kretsarna, kort sagt de fina och bildade,
genomskådar han så lugnt och ovederläggligt, att
hans skärpa borde verka fullkomligt
förkrossande. Men hans största publik är med
säkerhet att söka just i dessa kretsar. Saken är
den att Huxley inte kan leva utan dem. Utan
löjliga societetsmänniskor, obegåvade esteter,
meningslös filantropi och bildad inbilskhet
skulle han vara arbetslös.
Han är ingen sökare, han är en felsökare.
Men inte i den meningen att han själv önskar
framstå så mycket fördelaktigare mot en
bakgrund av narrar. Han är en felsökare rent
vetenskapligt. Glättigt, metodiskt och
oförtrutet plockar han sönder människorna i tur
och ordning som de kommer. Och när turen
kommer till honom själv utför han med
vetenskaplig rättvisa samma procedur. Han är utan
småsinne och självgodhet och redbar som en
pålitlig laborator. Men, ack, det växer inga
blommor i retorterna. Knut Jaensson
Nära öknen
Prins Wilhelm: Nära öknen. Norstedts.
9:—.
Prins Wilhelm har berest Tunisien och
skrivit en bok om resan. ”Nära öknen” heter
den och handlar om landet mellan
Medelhavet ’och Sahara.
Prins Wilhelm är en van resenär och en
ambitiös resenär. När han reser i ett
främ.-mande land tror han sig visserligen inte om
att kunna komma åt dess själ — därtill
fordras snart sagt ett helt liv — men han
ger sig heller inte förrän han så att säga har
kartlagt det, skaffat sig en överblick och ett
grepp om dess egenart. Typiskt för hans sätt
att resa är vad han säger apropå arabstaden
i Tunis: ”När man på sina strövtåg hunnit
så långt att soukernas vardagsliv liksom gått
en i blodet så att man inte behöver stanna
i varje hörn för att fästa en ny bild på
näthinnan, är det på tiden att man stiftar
bekantskaper.”
Han söker inte vad som i dagligt tal kallas
äventyr och som i grund och botten har
mycket litet med resandet att göra. Han söker
landet.
Vad som i detta fall har intresserat honom
är Tunisien som ett gränsland mellan Europa
och Afrika, brytningen mellan västerländskt
och österländskt, mellan civilisation och
vildmark, mellan forntid och nutid. Han besöker
Tunis och Kartago, Sfax och Kairouan,
flanerar med samma intresse bland basarer och
ruiner. Han landstiger på det paradisiska
Djerba, Odyssevs och Nausikaas sagoö, han
bilar över den stora saltsjön Chott El Djerid
och snuddar vid Sahara. Han ger sig tid att
klarlägga landets historia, han redogör för
dadelodlingen, han hemsöker de underliga
grottmänniskorna i Matmata.
Han braverar inte, berättar lågmält och
stillsamt. Hans prosa har ingen starkare
personlig doft, men den är utarbetad, klar och
behaglig. Och resultatet av resan formulerar
han ungefärligt redan i ett äv de första
kapitlen: ”Då skall man småningom finna
att Tunis, långt ifrån att vara ett stycke
orien-taliserat Europa, i stället är en ganska ytligt
europeiserad Orient med allt vad detta ord
rymmer ännu levande bakom en påklistrad
mask av västerländsk kultur.” S. B.
En ståtlig fågelbok
Carl Schøyen: De tusen par vingar.
Åhlén & Söner. 6: —.
Carl Schøyen är något ganska sällsynt: en
naturkännare och -skildrare som fullständigt
behärskar språket. Han är inte en skrivande
kamera jägare, han är författare, en utmärkt
författare.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
