Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Ett möte i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID SIWERTZ
och mönstrar mig med boktrött främlingsblick,
ironisk, hudlös, brinnande i anden
och styv av stolthet trots ditt armodsskick.
Ja, broder studiosus, all din nöd
var ändå laddad med ett hemligt hopp
som bister mars med sav och knopp.
Ack, denna ungdomskraft som nu är död
att ana, drömma, bäva och begära!
Allt stod så förårsarmt och fruset
kring denna själ som tiggde om ett stöd —
men aldrig hör jag mer det suset
i nakna träden under nyets skära.
Nu hänger varje ting så nära
och gör mig föga sorgsen, föga glad.
Vad hjälper det att dessa poppelgrenar
lysa i soln med sina ädla blad,
när ingen hemlig sång förenar
med deras skälvning hjärtats slag.
Men vidare på grändens kullerstenar
du smala skugga som en gång var jag!
Här bränner det, här leda vemodsstråk
tillbaka till en gammal Luthagskåk!
Här ha vi täppan med syrenen
och fönstergluggen rakt mot nord . . .
Jag smyger skamset in på scenen
för pluggets långa själamord,
jag sitter vid studentens arbetsbord,
som ännu spjärnar lika skevt med benen . . .
Men tyst, hörs ej som spökande musik
den gamla mässingslampans sus,
då man var två om kvällens tankerus
och hela lyan lyftes högt från jorden
av idel svärmande dialektik.
Tänk, vilken flykt ändå hos dessa orden,
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
