Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Ett möte i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MÖTE I UPPSALA
som ännu intet, intet vägde,
och vad man dock var sällsamt rik
den gång man endast ägde
en köldblå, stjärnströdd himmelsflik!
En knäpp, en suck, jag vet ej vad
i detta rum där år och skuggor tego —
jag släppte plötsligt tankspridd min tirad
och log förläget mot mitt alter ego.
Han hade sjunkit ned vid bordet även han
med bleka drag, där gammal vädjan brann,
och som ur brunnar utav tystnad stego
hans hårda ord: ”Försök att vara sann!”
Det var som om först nu jag mött
hans ögon över årens djupa klyfta.
”Nåväl då, broder, vemodsminnen snyfta
omkring en aningsvärld som dött,
men ack, visst finns här högre ting att dryfta.
Tänk vilket under att man är
en annan och likväl densamma,
att genom årens brus vårt jag dock bär
sin skälvande men aldrig släckta flamma.
Ja, minnet, jaget, självidentiteten —
en outgrundlig, levande mystär
av enhet i mångfaldigheten . . .
Ifrån en skorsten mitt emot
steg röken tunn och andestilla
och trädgårdssångarn hade slutat drilla
och sov på grenen lik ett dunigt klot —
och ändå var idyllen som ett hot
mot någon sanning den vi lätt förspilla.
Och han vid bordets andra kant
han pekade ditut i middagsfriden
och höjde rösten till en vred diskant:
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
