Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Problemet Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
häbbret. Eller uppe i fållbänken hos sig. Och
där blev han!
Varför?
Jo! Var det lönt att driva jordbruk i dessa
bygder, där vetet ansågs som vansinne och
redskapen var från järnåldern? Nej, då fanns
det bara en förnuftig sak att göra för en
skåning.
Sova. Och — kvittera avlöningen.
Ty: norrlänningar, det var ju inte
människor.
Varför sade inte drängarna något om detta
till gubben far?
Nej: skåningar, det var ju inte människor.
Det är på håret, vad vi dyrka högst i våra
dagars Sverge: hembygdskänslan.
Prosit!
Var är Jönsson nu, då?
Ingen aning. Få se, då var jag tio år, han
var väl trettio, det vill säga tjugu mer än jag.
Nu är jag femtiotvå, han skulle alltså vara
sjuttiotvå. Lever han? Det vet jag inte.
Kanske är han död. Köttet, vill säga.
Men själen lever. Och skall leva länge än.
Ty den är inte bara för mig utan för hela
Sverge: problemet Skåne.
$ 2.
Why not tackle it?
Nu blåser och regnar och bråkar det
utanför fönstren. Första höststormen. Kanske, ja,
högst antagligt sjösprång ute på kusten, ute
i Öregrund. Förmodligen ligger en
Neptun-ångare där, med ångan uppe, klar att pressa
tusenlappar ur haverister.
Men här sitter jag solo. Marika är i
Moskva, jag har en solitär visky och vatten
och röker en ”Flor Islena”, och i morgon
bitti klockan åtta reser jag till Hälsingborg
för att studera problemet Skåne, som
intresserar mig, och då hoppade Jönsson opp som
en kasper ur minnets gamla ask.
Varför håller Skåne så egendomligt retligt
på sitt? Det har jag frågat mig tusen gånger.
Nu till exempel Anders Österling, han är ju
till synes den lugnaste filbunke. Men säg
Skåne utan altarreligiositet i rösten, och den
hygglige Anders blir en riktig liten vulkan.
Inte Vesuvius förstås, men i alla fall en hel
del karbid på toppen av Kullen, och det är
hedersamt nog.
Men hur kommer det sig? Inte bryr jag
mig om, ifall man rackar ner på Norrland
och säger till exempel, att vi, norrlänningar
äro grova uppkomlingar. Jag hoppas, vi äro.
Det ligger mycken framtid i det.
Men varför äro skåningar så stingsliga?
Detta otroligt duktiga, glada, trevliga,
präktiga folk. Som jag personligen sätter så högt,
att, om jag inte vore ångermanlänning, så
skulle jag vilja vara skåning. Och vilket
landskap! Det är ju så vackert, så man hisnar.
Men vad är det för en gåta med detta
Skåne? Inte är det samma känslighet hos de
andra danska amputationerna: Blekinge,
Halland, Bohuslän, Härjedalen, Jämtland.
Skåne är ett problem.
Varför inte ta itu me’t?
Jag har en måg där nere, som gudilov
är skåning till hundratio procent.
Jag reser ner i morgon bitti och tar itu med
saken.
God natt!
HÄLSINGBORG.
21 okt. Söndag.
§ 1. Kl. 10.30 e. m.
Per Albins själ.
Gud är god. Jag reste från Stockholm i
fredags, klockan åtta förmiddagen och kände
mig till en början som en slidkniv, fastrostad
i slidan. Jag har ju inte lättat på vingen sen
1932, då jag sist var utomlands. Så jag
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
