Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Problemet Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
PROBLEMET SKÅNE
Ur en rese-dagbok
DJURSHOLM.
18 okt. Torsdag.
§ 1. Kl. 8.55 e. m.
Jönsson.
Min första skåning hette Jönsson och var
rättare hos min far på Vägnön utanför
Härnösand. Gubben far var naturligtvis tokig
som alla kloka människor. Han införde
duvor i Härnösand, en ny fårras i trakten
och odlade vete ute på Vägnön. Dessutom
införskrev han engelska plogar, amerikanska
harvar och Gud vet allt. Till denna attiralj
hörde självklart en skånsk rättare. Nu var
gubben emellertid inte alls jordbrukare, han
var den förste i sin urgamla släkt, som inte
varit sjöman (han sjöng tenor, och då
förstår man! dansade som en gud! Skrev bra
vers! Spelade piano! Men avskydde kort!
Tröstade sin själ med Cicero och Seneca!
Så det måste ju gå åt fanders!) Nej, han var
inte jordbrukare. Han var bara fanatisk
botanist. För resten var han affärsman —
ungefär lika mycket som jordbrukare! Och
hade följaktligen Jönsson.
Jag kan se Jönsson framför mig, när jag
vill. En lång, kanarieblond karl med skinn
som nyponskärt sulläder, lugn som
svart
bröd, bussig, leende, snäll, en förtjusande
människa. Men! Han gjorde inte ett skapande
dugg. Jo, det vill säga: han gifte sig med
kokerskan, ty hon var utifrån Härnön och
ägde ett halvt hemman.
Saken var den, att klockan nio kom båten,
som förde sommargästerna in till stan. Till
den stunden, från klockan sex förmiddagen,
övervakade Jönsson arbetet, som utfördes av
två drängar, hemma i trakten, en hjälpkarl,
dalmas, en lagårdska och några minderåriga
(fyra hästar, aderton kor, svingård, hönshus
och fårhus). Vad gjorde han tiden sex—nio?
Gick och pekade och talade långsamt. Med
underliga r-ljud. Dem följde jag som
kattungen trådnystanet.
Så kom båten. Gubben far, ekorrlik i sin
ständiga brådska, sprang med hatten på
nacken, portföljen under armen och den
obligata blomman i knapphålet, ner till
bryggan. Båten försvann om udden. Vad hände?
Jo, drängarna och dalmasen körde in de
engelska och amerikanska redskapen, som de
hatade, drogo fram gammal urnorrländsk
redskap av trä, svettades som de tjurbockar
de voro med den genom hela dagen nere på
åkrar och ängar.
Och Jönsson?
Hade gått och lagt sig i skuggan bakom
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
