Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Två dikter - In i skogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
TVÅ DIKTER
IN I SKOGARNA
Vi vandrar ut från staden tillsammans.
Vid strändernas varv byggs nya skepp:
en stjärna flammar bland röda skrov.
De skyiga horisonterna är marmorbrott
utan hårdhet och kyla. Vinden fyller träden
och jorden färdas med buktande, gröna segel.
Vi ska vandra bort, långt bort,
in i skogar vars dimmor kväver solen.
Regnet ska störta svart ur molnen.
Vi ska skiljas från varandra, förlora varandra,
och ropa varandras namn utan att ens ekot svarar.
Skogarnas sista gök flyger upp ur timjanssnåren.
Det övergivna huset skakar som av sjukdom
och svalorna frasar ut och in genom vindsfönstren.
Sovande omgivs jag av förvittrade statyer
medan vindrosen leker förstrött
där vattnet vänder i floden
En gullviva slår ut i full låga om morgonen.
Men min kärlek utan kropp är ett träd som förkolnar,
mina fåglar utan träd är irrande guldfiskstim i skyn,
mina dagars slut är en lada med vete, skuggor i vattnet
och en ilandfluten galjonsbild.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
