Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Vad skall man tro om människan? - Anmälda böcker - Alf Nyman, Nya vägar inom psykologien - Joseph Jastrow, Huset som Freud byggde - Julian Huxley, Vad vågar jag tro? - Alfred Adler, Livets mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
då han också plågades av skoluppgifternas
svårigheter, begick han självmord. Han
lämnade efter sig ett brev till systern: ”Säg inte
till mamma vad jag gjort. Säg henne, när hon
kommer tillbaka, att jag inte mer har någon
glädje av livet och att hon alla dagar skall
lägga blommor på min grav.”
Märklig är Adlers åsikt om den sexuella
perversiteten. Den är enligt honom i
allmänhet ingalunda betingad av någon
biologisk avvikelse. Den är en moralisk
urart-ning, som uppkommit genom bristande
gemenskapskänsla, besvikelser och bristande håg
eller mod att fylla det normala livets
uppgifter. Perversiteten är något individen skapar
sig genom inriktning och övning. De
homosexuella höra till neurotikernas klass. Så långt
denna mening är riktig, följa av den
viktiga konsekvenser: dels att denna psykiska
abnormitet ofta bör kunna botas, dels också
att ett mått av kriminalisering är ett hälsosamt
hinder gentemot dess utbredning. En illusorisk
biologisk åskådning i ämnet kan däremot
gynna spridningen av en artificiell last.
Den erotiska kärleken är ett av de stora
livsmål, som vänta att fyllas av gemenskapens
ande för att livet skall nå sin makt och hälsa.
Den sexuella naturkult, som i nutiden
försiggår, är enligt Adler en yttring av besvikelse
och bristande mod, som är analog med de
svagas retirader inför livet, och visar en
tidsanda av sjunkande gemenskap och kraft. Den
betyder ett förringande av kärleken. ”En
baga-tellisering av kärleken, sådan den visar sig i
promiskuiteten, i prostitutionen, i perversa
bruk och i nakenkulturens förklädnad, skulle
beröva den all storhet, all glans och all
estetisk förtrollning. Vägran att ingå ett varaktigt
förbund utsår tvivel och misstro mellan två
kontrahenter med gemensam uppgift och gör
dem oförmögna till fullständig hängivelse.”
Dock märker man att Adlers
förklarings-schemata för de revolterande handlingarna
av skilda slag icke räcka till för livets
mångfald. Den bortskämda människans självmord
är ju till exempel ingalunda den
allena-rådande typen, utan representerar blott en
grupp bland andra. Det finns det fysiologiska
självmordet, normalt betingat av försvinnande
livskrafter, det finns självmord, som avse att
uttala en moralisk dom över individen, det
politiska dådets självmord, som är ett offer,
och andra tragiska självmord av fullmyndiga
hjältar och hjältinnor i historien och dikten.
Betänker man de självmordsepidemier, som
kunna rasa inom ett förtvivlat folk, så
krymper tesen ännu mer. Adler vill i sin moralism
som uppmuntrande läkare icke besinna, att
livet icke under alla omständigheter är ett
värde och att just stolta, kraftfulla eller ideella
människor kunna revoltera däremot. Man
invänder inte mot Antigone, då hon menar att
människan vill mista det liv, som är fyllt av
sorg.
Den psykoanalytiska djuppsykologien leder
efter många omvägar och undersökningar i
Adlers filosofi till en återuppbyggnad i
väsentliga delar av den klassiska moralen. Den visar
sig överensstämma med det biologiska och
psykiska livets egna krav. Uppfattningen har
visserligen blivit friskare och mildare.
Auktoriteten har flyttat undan från sin yttre
plats men uppenbarar sig i stället
någon-städes i mitten av människolivets egen process.
”Mänsklighetens tillvaro”, säger Adler, ”är
oskiljaktigt förbunden med begreppet att vara
god.” Satsen skulle tidigare ansetts som ett
uttryck av flack rousseauism, men den får
mera mening, då den framträder som ett
resultat av ett ingående studium av de psykiska
sjukdomarna och invaliditeterna, vilka bland
många framdrivande moment även ha ett
gemensamt: den torra och fega egoismen.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
