Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Västerländsk ande - Anmälda böcker - Pär Lagerkvist, Den knutna näven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERLÄNDSK ANDE
Pär Lagerkvist: Den knutna näven. Bonniers. 3: 75.
Recenserad av BERTIL MALMBERG
Man påstår ibland, att den sanna
genialiteten har lång väg till erkännandet. Vore detta
odisputabelt, kunde man säga, att den
säll-sporda uppskattning som kommit Pär
Lagerkvist till del icke står i rimlig proportion till
hans begåvnings verkliga mått. Ty den
proportion mellan ett författarskaps offentliga
berömmelse och inre värde som den
pessimistiske iakttagaren av det litterära livets
villkor vant sig att finna normal (och alltså
rimlig) är en omvänd proportion. Pär Lagerkvist
åter har vid jämförelsevis unga år blivit en
”laureatus”, ehuru han verkligen tillhör de
stora diktarnas klass. Detta, menar
pessimisten, innebär ett upphävande av den
speciella kausalitet som gäller för det litterära
livet, nämligen att största möjliga orsak bör
ha minsta möjliga verkan.
Pessimismen är överdriven; icke desto
mindre ligger det något avgjort sensationellt
i Pär Lagerkvists ställning. Ty han är icke
endast en stor författare utan även en
svårtillgänglig, vilket icke alltid är samma sak. Han
är det för de enkla och i anden fattiga genom
sin livsförnimmelses art, dess svindlande djup,
och han är det i ännu högre grad för de
extremt intellektuella, därför att han gärna
talar på ett barns vis om visa ting och sålunda
på ett sätt, som egentligen understiger deras
fattningsgåva.
Lagerkvists nya bok beslår, ytligt sett, av
en samling intryck från en vallfart till
Palestina och Hellas. Vi ha hos oss många
framstående reseskildrare, och flera ha ett mer
intresserat öga än Lagerkvist för det yttre
livets brokighet. Men vi ha knappast någon,
som bättre än han kan placera den suggestiva
detaljen på dess rätta plats och låta det
enstaka intrycket beteckna ett större
sammanhang, så att det omges liksom av osynliga
böljeringar. Hur fullkomligt i sin precision,
hur beundransvärt i sin fantastiska skärpa är
icke det sätt varpå han presenterar Jerusalem,
denna häxkittel av barbariska kulter, av
sinsemellan fientliga religioner:
”Prästerna mässar, rökelsekaren osar på
Golgata, vigvattnet skvätter på den heliga
gravens mysterium, toran rabblas i
synagogs-mörkret, de rättrogna gymnastiserar sin andakt
mot Mecka, asjkenasim stångar Salomos
tempelmur med skalliga huvuden, luften är full
av fanatism och själarnas fräna utdunstning.
Västerland och österland möts, årtusenden
vänder ut och in på sina inälvor, Israels
krigsgud åskar sin eviga vrede, Muhammed härskar
som beduinhövding på hans härlighets höjd,
korsriddarna rasslar med svärden i
bloddry-pande rövarromantik, den heliga gravkyrkans
becksvarta innanmäten, kristendomens
skräckkammare, vindlar sig i förtvivlade irrgångar,
lönngångar, slingor, trappor och utväxter —
som en labyrint av trossamfund,
trosbekän
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
