Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg: Lindorm på marsch - Anmälda böcker - Erik Lindorm, På marsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR GULLBERG
ligheten bakom dikten har ingalunda
utplånats: den exponerar sig själv — stundom
(såsom i mästerverket ”Huldran” och i de
passionerade kärleksdikterna) intill oblyghet,
skall väl mången tycka. Också i den nya
samlingen talar Erik Lindorm till sitt hjärta,
skildrar sin värld, håller domedagar över sig
själv och kommer med bekännelser om vad
han upplever och vad han tror på.
Sin poetiska trosbekännelse meddelar han,
sinnrikt och rörande, i dikten ”Väskan”, som
handlar om ett minne från en spårvagn; en
enkelt klädd kvinna på väg till arbetet bar
som sin skatt en fin väska med silverfrans:
Det ar som om mot världens järngrå nöd
den silverfransen flaggar till protest.
Ty människan kan leva utan bröd,
men inte utan skådespel och fest.
Blir intet över av en mager lön
till prydnader, till blommor och till sång,
då må vi böja oss och be en bön,
ty då går allting mot sin undergång.
Vår miljö är det dagliga livets; Lindorm är
inte den som förnekar verkligheten, men den
är för honom inte nog. Man har så ofta pekat
på hans musas enkla vardagsdräkt, att man
ibland inte lagt märke till den protesterande
silverfransen. Hans dikt har både
vardags-atmosfären och fj ärrperspektivet. Två gånger
överraskar den annars så civile Lindorm med
krigiska bilder och slutar sin vers med
uppmaning till militärisk hyllning. Det är fråga
om programförklaring vid båda tillfällena.
Ena gången är i ”Trumman”,
trohetsförklaringen till den hårda gemenskapen i livets
land:
Livet är ett tramp i tramp
i smuts och skam.
Trumman kallar oss till kamp,
taramtamtam!
Trumman dunkar i ditt bröst
på den vänstra sidan.
Drag ditt svärd vid hennes röst
ur skidan.
Den andra gången går det visserligen ut på
att mannen inte bör rymma från de plikter
som trummans sång förkunnar, men den
militära hyllningen gäller ”Flickan från fjärran”,
som svävar i evig vår, visionen av en tillvaro
på andra sidan vardagen:
Flickan från fjärran
möter du i din död,
om du står stolt och upprätt
mitt i din svåra nöd.
Var gång hon skymtar
skyldra du ska gevär,
så flickan från fjärran
vet vem du är.
Och mitt i den grupp dikter som, ofta i form
av realistiska situationsbilder, berätta en
erotisk passionshistoria och som betyda ett
storartat tillskott till den svenska kärlekslyriken,
finner man den överjordiskt sköna sången om
det slutgiltiga mötet med flickan från fjärran:
Och får du en annans namn,
och bär du en annans ring
och bor i en annans famn,
det gör ingenting.
Vi båda har möte stämt,
där sol ej går upp och ner,
där klockors och hjärtans klämt
ej höres mer.
Där ej man är gud och djur
och människa, jag och du,
i rummets och tidens bur
som nu, som nu.
I landet där ingen vet
om orden god dag och farväl,
där vilar i evighet
vi själ mot själ.
Vi mötas här strax bredvid,
där inte finns år och dag,
där inte finns rum och tid,
du eller jag.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
