Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg: Lindorm på marsch - Anmälda böcker - Erik Lindorm, På marsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDORM PÅ MARSCH
Erik Lindorm: På marsch. Bonniers. 5:50.
Recenserad av HJALMAR GULLRERG
Lyrik borde egentligen komma ut på våren,
då alla vattendrag i riket haft sin islossning,
från anonyma bäckar och småsjöar till de
floder och älvar som våra skolbarn kunna räkna
upp på fingrarna. Och i synnerhet om den är
kärlekslyrik, borde det då vara rätta
ögonblicket för sången att tina upp de frusna
känslorna hos folket i Nifelhem. Men svensk
bokmarknad känner inte några litterära vårfloder,
endast höstfloder och julfloder, våldsamma,
plötsliga och kortvariga, på en gång
översvämmande bokhandelsdiskarna med nya verk
i alla genrer, inhemskt och utländskt i brokig
blandning. Det behövs mycket för att den
enskilde författaren skall kunna göra sig
gällande; men av de mest förtjänta får alltid
någon ett gott handtag av publiken som inte
gärna vill dyrka mer än en åt gången, och
av kritiken som i insikt härom med största
tvärsäkerhet på senare år till allmänhetens
bekvämlighet brukat utpeka ”höstens roman”,
”julens diktbok” eller rentav ”årets bok”. Att
Erik Lindorms största diktbok ännu inte
förklarats för Årets Diktbok är underligt; dock
skulle den numera icke ovanliga hederstiteln
såtillvida vara orättvis, att den i detta fall
angav en alltför snäv tidsbegränsning. ”På
marsch” är visserligen, som det hette på
omslag till forna visor, tryckt i år, men boken
omfattar inte tolv månaders versproduktion
utan tolv års. Och den kommer utan tvivel att
leva betydligt längre tid framåt. Omsider
kommer dess utgivningsår att nedsjunka till ett
minnesdatum för sena tiders tentander i svensk
litteraturhistoria.
Den lindormska poesiens enastående
hållbarhet är beprövad. En rad dikter ur
samlingarna ”Tal till mitt hjärta”, ”Min värld”,
”Domedagar” och ”Bekännelser” ha, försedda
med av antologiutgivare utfärdade
garantisedlar, visat sig i stånd att överleva det
mesta av modern svensk lyrik. Lindorm är
vardagsrealismens specielle skald. Men det
gathörn av verkligheten som han skildrar med
en blandning av frän saklighet och öm
förälskelse, är sett genom ett ovanligt starkt och
egenartat poetiskt temperament. Fast han i sin
poesi inte framträder med lagerkrans om
hjässan utan i mycket ordinära funktioner, som
stadsbo, som äkta man och barnafader, och
fördenskull tusenden ha återfunnit sin
dagliga tillvaro i hans dikt, så har han likväl
aldrig skrivit en strof som inte blivit stämplad
med hans oefterhärmliga individuella
firmamärke. Trots sina motivs allmängiltighet är
Lindorm i själva verket en av de mest
jag-betonade diktare vi äga. Motiven i ”På
marsch” ha blivit allmängiltigare än
någonsin; sista resten av pittoresk lokalfärg från
Stockholms Söder har utplånats. Men person-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
