Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Eva Berg, Sommar i skärgården, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Svensk sommar
Eya Berg: Sommar i skärgården.
Wahlström & Widstrand. 5: 75.
Eva Berg debuterade 1932 med romanen
”Ungt äktenskap”. Denna bok sysslade med
den äktenskapliga trohetens problem, och det
har mycket diskuterats, huruvida hjältinnan
handlade alltigenom förkastligt, när hon i ett
anfall av livsberusning bedrog sin man, med
vilken hon hade mycket gemensamt i psykiskt
avseende men föga i fysiskt, för att därefter
återgå till honom och låta honom tro att det
barn som blev en frukt av den tillfälliga
förbindelsen var hans. Det var med andra ord en
brännbar bok, och det har icke saknats röster,
som gjort gällande, att den efter nazistiskt
föredöme verkligen också borde brännas. Det
är sant att romanens problem tål att
diskuteras, och det är möjligt, att de, som fördömt
författarinnans eller kanske hellre hjältinnans
ställningstagande, ha rättvisan på sin sida.
Däremot var det absolut ingen lättsinnig bok,
tillkommen för att försvara ett lösaktigt liv.
Det var tvärtom en bok, som röjde det allra
största intresse för moraliska problem. Den
avsåg emellertid att visa, att det i vissa fall
är svårt att handla rätt i ett avseende utan att
samtidigt i andra avseenden handla orätt.
Hjältinnan i ”Ungt äktenskap” erkände inför sig
själv, att hon begått ett felsteg, men hon
vägrade att ta konsekvenserna, därför att hon
visste, att de i detta speciella fall skulle ha
betytt ruin för två människoliv. Fallets
egenart var för övrigt så schematiserad att det
aldrig kan få någon allmän tillämplighet.
I litterärt avseende var ”Ungt äktenskap”
icke någon anmärkningsvärd ’bok, men den
verkade stimulerande genom sin
diskussions-lust, och den hade en del scener som. även om
de voro överdrivet effektfulla, röjde
berättar-energi.
Eva Bergs nya roman, ”Sommar i
skärgården”, är i konstnärligt avseende jämnare än
debutromanen, men den är också färglösare
och tamare. Författarinnan har uppenbart icke
med liv och själ gått upp i sitt värv. Boken
är därför heller inte medryckande på samma
sätt som den förra med sina iögonfallande
brister var det. När vi så här på hösten erinra
oss sommarens semesterdagar, te de sig gärna
i ett overkligt ljus. Solen, värmen, grönskan,
baden och bränningarna äro där, men vi
förnimma dem icke med alla våra porer. Det är
som om vi såge hela skådespelet på den vita
duken under stumfilmens dagar. Allt är där
lätt igenkännligt och ändå underligt
främmande. Något av den overklighet, som med
denna kanske misslyckade bild sökt
åskådliggöras, vilar över Eva Bergs sommarskildring.
Det är rörelse och figurer i tavlorna men icke
färg, doft och sorl.
Det är synd, ty eljest är denna skildring av
en stockholmsfamiljs skärgårdsvistelse
ovanligt fullständig och riktig i sina detaljer. Den
är absolut oromantiserad och säkerligen
tillkommen som en nykter protest mot de många
idealiserade och ”saltmättade”
ferieberättelserna i vår litteratur. Framför allt får man
här icke endast den seglande och piprökande
mannens syn på skärgårdslivet utan den
slitande och släpande hustruns, för vilken
friluftslivet långa tider får inskränka sig till
bärplockning eller ett kafferep i bersån. Många
kvinnor skola med ett igenkännande leende
läsa boken.
”Sommar i skärgården” är emellertid icke
endast en kedja av idyller, upptåg och
besvärligheter. Det nordiska lynnet, som påstås ha
fått sin lyrik, sin‘ oro och melankoli av vår
korta, ljusa sommar, blir också rikt belyst.
Det är under vinterns arbete vi utbildat vår
speciella typ och karaktär, och blott under ett
par korta sommarmånader kunna vi lösas ur
vanornas och principernas band. Även den
hyggliga och alldagliga lektorsfamiljen i
”Sommar i skärgården” råkar ut för ett litet
emotionellt oväder. Lektorn förälskar sig i en
yngre kvinnlig kollega, och det bästa i boken
är teckningen av denne redan halvt grånade
familjefaders tafatta famlande efter ungdom
och eros. Ett motiv, som fått genial lyrisk
gestaltning i Erik Lindorms sista diktsamling,
”På marsch”, har här av Eva Berg utformats
som ett trovärdigt och gripande vardagsöde.
Även hustrun är med små medel utmärkt
tecknad. I humoristisk kontrast till denna
allvarliga. melankoliskt torftiga äktenskapsschism
står den äldsta dotterns snöpliga lawrenciad
med ställets informator.
Eva Bergs bok rymmer stoffet till en god
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
