Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Karl Asplund, Orient, anmäld av Georg Svensson - Kjell Strömberg, Paris i närbild, anmäld av Carl Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kunna resa på det rätta sättet och ännu färre
som av en resa kunna få behållning nog för
en bok. Men om denna sista lilla elit gäller
det, att resan gott kan gå över till leda plöjda
och trampade vägar, belamrade med
resebyråernas och turistaffischernas paradattraktioner,
utan att boken därför behöver bli en banal
repetitionskurs i geografi och kulturhistoria,
uppiffad med skälmska intermezzon från livet
ombord och tillbud till äventyr i land. Till
dessa utvalda resenärer hör Karl Asplund.
Den som reser med honom reser första klass,
oavsett om färden företages med lyxångare
eller godsfinka. Vilken lycklig förening är
han icke: gentleman ut i fingerspetsarna, poet,
konstnär och lärd. Med vaken blick för nuets
och ytans tillfälliga skiftningar men också
med känsla för de stora sammanhangen på
jord och i universum. En diskret och
förbindlig ironiker med patos och vemod innanför
den tillknäppta och korrekta exteriören.
Redan av det sagda torde framgå, att
Asplund icke givit oss någon skvallerkrönika från
det glada Gripsholmslivet eller en serie
menlösa genrebilder från de omfattande
utflykterna i land. Av de hundratals passagerarna
ombord är det endast en, en engelska, som
nämns vid namn, och då endast vid förnamn.
Asplund är helt inriktad på att få ut mera
bestående intryck av resan. Han ger oss sin
subjektiva reaktion vid konfrontationen av
nya länder och raser och av de stora
konstskapelser han mötte på sin väg. Allra
intressantast är han som konsthistoriker. Hans
upplevelse av den egyptiska konsten och kulturen
i Kairo med fynden från Tutankamons grav
och i Karnak och Luksor fann åtminstone
undertecknad vara det bästa i boken. Men
även besöket vid stormogulernas praktfulla
byggnadsverk, främst då Taj Mahal, är
skildrat med en rikedom av friska och fina
iakttagelser. När Asplund talar om konst får
hans röst en värme, som är stigen upp ur
samlarens lidelse och som tänder och levandegör
allt den berör.
Liksom konsthistorikern hade också poeten
Asplund starka upplevelser under denna resa.
Ibland kristallera de rentav ut sig i rim och
meter. En av dessa dikter är verkligt vacker,
den som börjar med strofen:
Stannar ej tiden?
Få inte timmarna lov?
Lugnt på tropikhavets siden
glider vårt vita skrov.
För övrigt är naturligtvis hela boken
ofantligt välskriven på ett språk, som äger både
pregnans och prakt. Dessa egenskaper
återfinnas även hos Kurt Jungstedts illustrationer,
pregnansen i de små pennteckningarna, som
göra sina små krumelurer i marginalen, och
prakten i akvarellerna, som i utsökta
färgreproduktioner interfoliera texten. Allt som
allt en utsökt bok. Det måste ha varit roligt
för författaren och tecknaren att göra den.
Det är roligt att läsa den och äga den.
Georg Svensson
Paris, mitt fosterland?
Kjell Strömberg: Paris i närbild.
Bonniers. 24:—.
Kjell Strömbergs nu samlade och
samarbetade Pariseressayer äro druvor i en klase,
långsamt mognad och utvecklad under sydlig
sol; den har fått sin fyllighet i ett klimat,
på vars värme ingen kan klaga. Inte på
mycket länge har en i detta land utkommen
bok vittnat om så mycken och lång
kärleksfull omsorg, så mycket samvete, möda och
bildning, och det är heller sannerligen inte
ofta som man här i landet — där de
briljantaste resenärerna oftast resa med
ovederhäftighetens bagage — finner så myckel
vetande så lätt serverat. Den fina, så kallade
”parisiska tonen” — en utomordentligt
sällsynt vara också i den stad, vars
hemorts-märke den bär — äger Kjell Strömberg i
hög potens, och när man vänder bladen i
detta praktfullt ornerade verk, är det inte
utan att man av sindbadsmattan försättes ned
under Odéons arkader, i den förhäxande
intellektuella atmosfär, som hör hemma där
och ingen annanstans i världen. Kjell
Strömbergs bok samlar i en enda stämma —
kanske litet kokett ibland men alltid sansad
och lekfull och klar — hela den sorlande
debatt man en riktigt lycklig och blå vårkväll
kan få uppleva kring ett kafébord nånstans
uppe vid Place Voltaire. Solen sticker in de
sista pilarna ur sitt koger djupt bland de
ut
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
