Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Kjell Strömberg, Paris i närbild, anmäld av Carl Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
PLACE DE LA CONCORDE I FESTEKLÄRERING
Ur Kjell Strömbergs ”Paris i närbild”.
gensen skulle räckt också för de egna
produkterna. Var ha väl så många falska gudar
hyllats som i Paris? Var har väl la Vérité
så ofta som där varit en marche — till
gravplatsen?
Detta är blott en randanmärkning i en av
de mest charmerande böcker jag läst på
mången god dag, en bok där författarens
egna, ömtåligt utvecklade känselspröt hjälper
honom att komma till rätta med sitt stoff och
fint låter honom känna de skilda aspekterna
av utvecklingens skilda metamorfoser,
samtidigt som han verkligen visar sig besitta
målarens förmåga att till publiken förmedla
de rätta stämningarna med alla deras fina
nyanser. En av dessa pariserstämningar är
den litterära, och kanske kan det för mången
vid ett ytligt betraktande se ut som om Kjell
Strömbergs Pariserbok hade en nyans
starkare litterär hållning än som nödvändigt var
— han tar på Parisergatorna med sig ett
bibliotek, i volymer icke understigande det
med vilka, låtom oss säga Fredrik Böök,
färdas genom svensk landsbygd. Men anmärker
man på sånt, så glömmer man en viktig sak:
att hela den parisiska atmosfären är så
litterärt laddad att den helt enkelt inte är fullt
begriplig utan denna litterära barlast; det
gäller för Paris i minst lika hög grad som
för Frankrike i gemen att där nästan kan
sättas likhetstecken mellan kultur och
litteratur — den som för att göra lycka i det tyska
sällskapslivet behöver en rik fond av
filosofisk och musikalisk bildning, kommer i
Paris ganska långt med motsvarande
bild-ningsresurser koncentrerade till litteraturen
rätt och slätt. Och i Paris är det ju så att
gata efter gata får sitt liv efter de diktade
gestalter som där lokaliseras — ingen
parisisk museinjutning går upp emot den att
jaga Swanns och Guermantes genom deras
åttiotalskvarter, och om jag själv under en
lång, tidig junisejour i Paris morgon efter
morgon sökte mig upp till Rue de
1’Observa-toire ovanför Luxembourgträdgården, så var
det enbart för att på deras spänstiga
morgonbesök vid denna gata följa två
ynglingar, som aldrig haft hemortsrätt någon
annanstans än i diktens värld: Antoine och
Jacques Thibault. Man är tacksam mot Kjell
Strömberg för att man hos honom får så
många betydelsefulla litterära
Pariserstämningar friskt förmedlade, liksom man är
glad åt att i denna bok så starkt få uppleva
den enda riktiga och riktigt betydelsefulla
Pariserkänslan: den av Paris som en
aderton-hundratalels stad. Man må nämligen hur
ivrigt som helst i Paris ge sig på jakt efter de
museala resterna, fjortonhundratalskyrkorna
och sextonhundratalspalatsen, och man må
hur energiskt som helst leta efter Paris av i
år; kvar står i alla fall det
oomkullrunke-liga faktum att Paris sådant det nu gestaltas
är en skapelse av förra seklet, kanske det
grannaste verk, som adertonhundratalet
lämnat oss. Ingenstans känner man sig så
benägen som just i Paris att stjäla och lindrigt
travestera ett svenskt diktarord: ”Vackra,
ungdomliga 1800-tal!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
