Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sven Barthel, Loggbok, anmäld av Axel Elvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Teckning av Bertil Lybeck till Sven Barthels
”Loggbok”.
mycket avviker från mera vedertagen
rese-skildringsteknik.
Ur vissa synpunkter är den ett ytterst
angenämt verk, ur andra något mindre
tillfredsställande. Först och främst är det en
njutning att handskas med denna bok, vars
utstyrsel och överlägsna illustrering gör den
stundom missbrukade frasen ”förnäm
presentbok” mer än berättigad. Lybecks
teckningar bilda ett högst värdefullt tillskott till
boken, åtskilliga bland dem äro konstverk
av frappant art, omsorgsfullt genomarbetade
och av stor målerisk effekt. Icke heller
författaren kan man klandra för bristande sinne
för det måleriska, han har säker blick för
havets och luftens skönhet, de förbiglidande
kusternas egenart och de sydeuropeiska
städernas rika färgskalor. Han förtjänar
erkännande för sina snabbt skisserade bilder
från de besökta platserna, och hans raska,
lapidariska stil finner målande ord både för
Memels råkalla tristess och för Catanias liv-
fyllda hamn, en godbit för en båtälskare.
Skickligt koncipierade intryck, om ock något
ytliga: ”Jag kan inte språket, men jag har
ögon.”
I övrigt vill man uttrycka sin
uppskattning av den djärvhet, varmed Barthel lagt
upp sin loggbok. Hans avsikt har varit att
få grepp om själva resandets atmosfär och
hamnmiljöerna, och han ägnar ett stort
utrymme åt de historier, som han själv,
"artisten” och kaptenen ”dra” för varandra
under resans många lugna timmar. Dessa
berättelser präglas icke sällan av udd, av
levnadsvisdom — och av en ganska stark
makaber stämning. Kanske man känner sig
frestad att göra den invändningen, att dessa
berättelser lagt beslag på väl många av
sidorna i bokens tidigare del, och kanske man
närmast vill göra den, därför att de i några
fall äro en smula lösligt infällda i det hela.
Men goda historier är det alltid ett nöje att
få till livs, och flera av de här återgivna äro
verkligt goda.
En svaghet i denna “Loggbok” är i
recensentens tycke, att där råder en viss hårdhet i
ton och språk. Man längtar efter mer av
rese-livets gemytliga trevnad, en mera älskvärd
eller om man så vill naiv glädje över allt
det nya, stort som smått. Det kan icke nekas
till att författaren har ett stänk av
överlägsenhet i sitt sätt att se på de för honom
nya miljöerna och människorna. Ibland tar
sig överlägsenheten uttryck i omdömen, som
icke böra fällas om främlingar, trots att dessa
aldrig torde få möjlighet att läsa boken. Ett
exempel om litauer i Memel: ”Språket låter
som någonting mittemellan finska och polska,
rörigt och klanglöst. Ett folk utan stil, utan
raskaraktär, en gränslandsprodukt, en illa
skakad cocktail.” Arma litauer där borta i
balternas urhem, arma litauiska, det äldsta
språket i Europa! Och inte ens när det är
fråga om de ofrånkomligaste offren för
resenärers intelligenta ovilja är det riktigt
sympatiskt att offentligt uttala sig så här:
”Italiens kust är nedlusad av tulltjänstemän . . .”
Allra minst, när loggboksbladet i fråga
härrör från besöket i Genua, författarens första
på italiensk mark. Axel Elvin
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
