Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Axel Elvin, Thorild Wulffs grönländska dagböcker, anmäld av Sten Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Klippdalen där Thorild Wulff 29 aug. 1917 tog
avsked av sina kamrater.
väckte det givetvis stor förstämning bland
hans många vänner. Men även den stora
allmänheten blev djupt gripen av hans öde på
grund av det hjältemodiga sätt, varpå han
mötte döden.
När han utmattad av resans vedermödor
efter månader av svält och umbäranden lade
sig ned på marken och uppmanade sina
kamrater att lämna honom åt sitt öde för alt de
skulle kunna rädda sig själva och resultaten,
skrev han med stelfrusna fingrar avskedsbrev
till sina gamla föräldrar och till sin
minderåriga dotter. Dessutom dikterade han ett brev
till Knud Rasmussen och en översikt av de
sista dagarnas botaniska iakttagelser. Dessa
avskedsbrev äro i sin enkja värdighet så
gripande, att de för alltid torde etsa sig in i
minnet hos var och en som läser dem.
Hans manliga och stolta avsked till livet
och till dem, som voro honom kära, erinrar
i mycket om engelsmannen Scotts sista stunder
bland sydpolens ismassor.
En man, som mött döden på ett sådant sätt
som Thorild Wulff, vill man gärna stifta
närmare bekantskap med. Det har hittills varit
omöjligt, emedan Wulff själv aldrig givit ut
någon bok om sina många resor till olika hörn
av världen. Däremot har han fört noggranna
dagböcker under färderna. I dessa har han vid
sidan av de vetenskapliga observationerna
antecknat allt han funnit vara av intresse. Han
har även skrivit ned infall och stämningar av
de mest skiftande slag. Dagböckerna ha från
början ej varit avsedda att publiceras, och
Wulff har därför givit sig själv helt och hållet
i dem. När man läser dessa dokument, får man
därför en fullkomligt äkta bild av Thorild
Wulff sådan han var.
Han framstår i sina dagböcker som en
hängiven och kunskapsrik vetenskapsman med ett
levande intresse ej blott för sitt eget fack,
botaniken. Intet mänskligt är honom
främmande, och ända in i döden gör han sina
vetenskapliga iakttagelser och anteckningar.
Han skildrar träffande och kortfattat allt
av intresse i omgivningen. Han ger ofta en
så glänsande karakteristik av sina närmaste
umgängesvänner bland eskimåerna att man
förstår, att de måste vara tagna på kornet.
Själv framstår han som en impulsiv,
godhjär-tad och obändig viking med oro i blodet, en
bohemnatur, som ej trives med en ordnad
livsföring i civilisationen.
Den färd, som skildras i Wulffs dagböcker,
är den så kallade andra Thuleexpeditionen,
som under Knud Rasmussens ledning hade till
uppgift att utforska Grönlands nordligaste
delar. Expeditionen, i vilken även Lauge Koch
deltog, blev i vetenskapligt avseende mycket
resultatrik, och man får i dagböckerna en god
bild av natur och människor, djur och växter
och av allt, som hände resenärerna.
Strapatserna voro tidvis oerhörda, och
svältdöden hotade många gånger. Stundom måste
de utsvultna och stelfrusna männen av brist
på bränsle äta sin föda rå. Den bestod mest
av harar och mot slutet även av de utmagrade
draghundarna. I veckor måste de vada över
isarnas smältvatten, i den starkaste köld måste
de ofta ligga under bar himmel. Det är
egentligen ofattbart att de så länge kunde stå ut
med nästan övermänskliga strapatser.
Redigeringen av den wulffska boken har
omhänderhafts av Axel Elvin, som skött sin
uppgift på ett utmärkt sätt. Han har i stort
sett låtit Wulffs egna ord oförändrade gå igen.
Endast här och där har han förtydligat ett och
annat. Men dessutom har han utfyllt en del
partier med utdrag ur brev och gjort
värdefulla noter. Han har vidare skrivit en bio-
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
