Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Bruno Liljefors, Det vildas rike, anmäld av Georg Svensson
- F. W. Champion, Djungelns mysterier, anmäld av Georg Svensson
- Otto Cyrén, Ormar i fantasi och verklighet, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
rese- och vildmarksskildringar från senare år
ha i missriktat försälj ningsinlresse
fullprop-pats med lögner och litterära utsvävningar.
Av böcker av detta slag begära vi icke främst
litteratur utan stoff. Är stoffet rikt och
intressant nog, kan vår fantasi sköta resten.
*
Bruno Liljefors’ praktfulla bok är i detta
avseende ett sannskyldigt dygdeexempel. Här
ha vi den främste målare av djur och vild
natur, som Sverige någonsin haft, och icke en
enda gång faller det honom in att utlägga
texten, som en estet skulle ha gjort! Det finns
inte en floskel, inte en enda lyrisk utgjutelse
i denna bok. Det enda, om vilket han
verkligen säger att det är vackert, är en katt, en
vanlig gråstrimmig vildkatt till på köpet.
(Inom parentes sagt var det uppbyggligt
att få en apologi för den förtalade katten
från så förnämligt håll.) Liljefors berättar
om sitt jägarliv med lika stor sakkunskap
som anspråkslöshet. Någon mästerlig
berättare är han inte, men han har en så stark
personlighet, att han fullständigt undgått
amatörskribentens vanliga tvungenhet och
svassig-het. Han har heller aldrig besvärats av
känslan, att det han har att berätta kanske inte
alltid skulle vara märkligt och intressant nog.
Här sticker konstnären Liljefors fram, ty en
god konstnär, vare sig i ord eller bild, vet att
varje framställning av vad det vara må blir
intressant, om den blott är gjord med intresse.
Och texten i denna bok är genomgående
intressant för var och en som överhuvudtaget har
någon håg för natur och vilt. Att den i sin
anspråkslöshet och fullkomliga förtegenhet om
den store djurmålaren Bruno Liljefors också är
sublim har säkerligen undgått författaren. För
kännedomen härom sörjer i stället ett
frikostigt urval av teckningar och utmärkta
färgreproduktioner av Liljeforsmålningar. Tagen
som helhet är den vackra boken ett varaktigt
monument över jägaren, människan och
konstnären Bruno Liljefors.
*
F. W. Champion är en engelsk jägmästare,
som har ett så fabulöst revir som den indiska
djungeln. Även denne författare gör föga väsen
av sig själv. Om hans person få vi egentligen
endast veta, att han väger inemot hundra kilo,
och vi skulle säkerligen ha undanhållits även
denna upplysning, om icke mr Champion
ansett sig därmed bäst kunna åskådliggöra ett
visst djurs styrka. Champion är, vågar man
tro, en mera enkelriktad människa än Bruno
Liljefors. Även om han ville, skulle han nog
inte kunna åstadkomma något av den
mysterie-stämning, som den svenske förläggaren genom
boktiteln sökt bibringa boken (originaltiteln
lyder i översättning ”Djungeln i solsken och
skugga”, vilket dock är en vacker och
suggestiv titel). Champion har tvärtom föresatt
sig att i motsats mot äventyrare, storvilt jägare
och filmfotografer påvisa, att den indiska
djungeln inte är så värst mycket farligare än
till exempel en svensk storskog. Han är
jägmästare och icke jägare, han hyser ett nästan
faderligt intresse för sina djur och tycks ha
med egna ögon blickat in i tigrars, leoparders
och elefanters enkla och hyggliga familjeliv.
Det är rent otroligt så mycket denne man sett
utan att tappa sans och besinning. Han
berättar sakligt och förnumstigt, och de inslag av
engelskt sentimental naturskildring, som han
ansett böra kosta på sig, bli enbart rörande.
Detta är icke sagt för att förlöjliga
framställningen, tvärtom, den får härigenom en
speciell charm, som man icke skulle vilja önska
bort. Ty vad man framför allt känner för
denne författare är respekt. Respekt för hans
omedvetna mod, för hans naiva kärlek till allt
som lever och växer och för hans outtröttliga
vetgirighet. Boken är skriven av en verklig
forskare, och jag är övertygad om att även
zoologerna ha mycket att lära därav. Den som
inte är zoolog följer gärna författarens
blygsamma uppmaning att bläddra igenom de
underbara bilderna, men innan man vet ordet
av, är man uppslukad även av texten.
Otto Cyrén är en amatörzoolog, en, om jag
icke misstar mig, ingenjör, som har till hobby
att studera och samla allt vad reptiler heter.
Hans hem tycks av allt att döma vara ett
sannskyldigt ormbo. Cyréns hobby har drivit
honom världen runt, och där andra skulle ha
försjunkit i högtidliga meditationer — såsom
till exempel på gudaberget Olympen — där
har Cyrén gått med blicken fäst vid jorden
och stenrösena, och vips har han infågat en
orm — giftig eller ej spelar ingen roll.
För
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 15:35:03 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-10/0090.html
