Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Otto Cyrén, Ormar i fantasi och verklighet, anmäld av Georg Svensson - Bengt Berg, Tigrar, anmäld av Georg Svensson - Sven Hedin, Erövringståg i Tibet, anmäld av Axel Elvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
fattaren är själv medveten om, att han består
sig med ett ovanligt tidsfördriv, men när man
slutat boken, är man på det klara med, alt det
inte saknar sina poänger. Cyrén bestrider
visserligen, att ormen skulle besitta den
hypnotiserande makt, som folktron tillskriver honom,
men att det är något visst suggestivt med
ormar, därom bär denna bok vittne. Den
fascinerar helt enkelt. Med stigande förvåning
erfar man, att en orm kan vara utan föda i
månader, ja, år, utan att magra nämnvärt,
medan den samtidigt är det enda djur, sorn
förmår sluka andra djur som äro större än den
själv, att det finns ormar, som kan slingra
sig fortare än en människa kan springa, att de
äro så okänsliga för smärta att de i apatiskt
tillstånd kunna tillåta foderdjuren att äta av
dem etc., etc. Man får också vela vilken
betydelse ormen, läkarkonstens symbol, har
för medicinen, vilken roll den spelat i konst,
kultur och folkfantasi. Dessutom får man
beskrivning på alla kända ormar i alla
världsdelar. Vad man inte vet om ormar efter att ha
läst Cyréns arbete är med säkerhet inte värt
att veta.
Bengt Bergs bok har kommit mig så sent
till handa, att jag tyvärr ej har mer än några
raders utrymme för den. Det är synd, ty Bengt
Berg är ändå huvudet högre än de andra
djurfotograferna. Och han skriver som en
konstnär. Tigerboken är väl den praktfullaste han
givit ut, med makalösa bilder. Liksom
Champion tar Berg tigern i försvar, gör honom
nästan sympatisk i kontrast mot samvetslösa
sportjägare. Förlaget har stor heder av
utstyrseln. Georg Svensson
En erövrare
Sven Hedin: Erövringståg i Tibet.
Bonniers. 15: —.
Denna bok om äventyr och
upptäckar-triumfer förefaller att vara skriven i ett drag,
lätt och lekande, och man läser den också i ett
drag. Just i dagarna har ett rykte från Peking
gjort gällande, att Hedin beslutat sig för att
definitivt ”lägga upp” som forskningsresande,
och i sådant sammanhang är det mycket
lämpligt att genom hans bok få en påminnelse om
vad denne herre, som fyller sjuttio år om
någon månad, alltjämt besitter av andlig
vitalitet och ungdomligt sinne.
Ty boken är av helt ungt datum, trots att
den behandlar händelser långt tillbaka i tiden.
Den författades under ett uppehåll, som Hedin
1932 gjorde i Chicago med anledning av den
amerikanske mecenaten Bendix’ bekanta
tempeldonation. Det är författarens stora resor
mellan 1893 och 1908 som lämnat stoffet, och
när man uttrycker sin uppskattning av boken,
sker det med särskild önskan att få betona
det beundransvärda i att Hedin kunnat hålla
minnena så fullkomligt levande, som om
alltsammans tilldragit sig helt nyligen. Han har
dock hunnit med en hel del sedan dess! Även
i annat avseende är bokens sena tillkomst
anmärkningsvärd. Illustrationsmaterialet består
nämligen uteslutande av teckningar, sorn
Hedin själv utfört, och dessa flera hundra
illustrationer, vilka direkt ansluta sig till
berättelsen, lära ha tillkommit under en
stormig och svår resa senhösten 1932 över Stilla
havet till Peking. De bidraga väsentligt till
det gynnsamma helhetsintrycket, fyllda som
de äro av liv och rörelse och ofta av påtagligt
konstnärligt värde. En prestation, som vittnar
om ett fabulöst minne, ty man behöver icke
befara, att det här rör sig om fantasifoster
med obefintlig autenticitet.
Som titeln anger, är det fråga om
erövringståg på tibetansk mark, men erövringarna äro
av oblodig, vetenskaplig art, trots att luften
ofta genljuder av vapenklirr och upphetsade
diplomatiska konversationer. Redan långt
innan Hedin anlände till Tibet hade invånarna
av politiska och religiösa skäl bestämt sig för
en mycket utpräglad främlingsfientlighet, och
att som ensam europé våga sig in i det
förbjudna landet i spetsen för en liten oansenlig
expeditionsstyrka var ett minst sagt djärvt
företag. Men vad som fattades Hedin i fråga
om yttre makt och resurser ersatte han med
list, förklädnadskonst och en aldrig sviktande
energi. Bokens berättelser beröra de
situationer, som starkast etsat sig in i författarens
minne, och man kan förstå, att det blivit en
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
