Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fredrik Adelborg, På blåa hav och i mörka urskogar, anmäld av Rütger Essén - Henning Haslund, Zajagan, anmäld av Axel Elvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
haven, först på korvetten Saga men sedan som
sjöman för om masten på djupvattensseglare
kring sekelskiftets år — hårda färder runt
Godahoppsudden och Kap Horn, från London,
Hamburg och Antwerpen till Cape Town,
Colombo, Singapore, Adelaide och Buenos
Ayres. Dessa sjömansskildringar från
segelsjöfartens sista tider ha ett stort dokumentariskt
intresse. Åtskilligt är nu annorlunda, även om
havet och sjömanssinnelaget bestå.
Författaren arbetar sig emellertid upp. Han
blir styrman och fullärd sjökapten men börjar
vid några och tjugu års ålder se sig om efter
en annan verksamhet. Han observerar
gummiodlingens begynnande högkonjunktur kring
1910, reser till Singapore och får en besvärlig
men lärorik plantageplats uppe vid Gali i
nordvästdistrikten. Efter några få år är han
chef för ett av Malackahalvöns största
gummi-plantageföretag. Han blir svensk
generalkonsul i Singapore, ingår äktenskap med en
svensk dam och slår sig ned 100 miles norr
om Singapore i en med tropisk komfort inredd
bungalow. Är 1933 lämnar han tropikerna
och återvänder till Sverige.
Det är icke något vanligt liv som här
skildras. Få svenskar ha på egen hand skapat
sig en dylik ställning inom av engelskt
kapital och politik behärskade tropiska områden.
Författaren har därför också fått se mycket —
även från insidan. Han vet berätta om allt:
om den tropiska jakten, om malajernas och
kinesernas liv på plantagerna, om intressenas
dragkamp och om krigshändelsernas
återverkningar. Ett par av dessa skildringar, framför
allt seapoymyteriet i Singapore hösten 1915,
äro för övrigt nya originalvittnesmål om på
sin tid av krigscensuren helt fördolda ting.
Man får överhuvud i denna bok kännedom om
det verkliga livet, arbetslivet, i tropikerna
sådant det är när det tas på allvar. Och det
finnes intet artificiellt i skildringen. ”På blåa
hav och i mörka urskogar” är en äkta och
förtroendeingivande bok, enkel och klar i stilen,
fri från allt poserande, icke alltför intimt
personlig men ständigt frisk och fylld av den
spänning som ges av livet självt.
Riitger Essén
Haslund och lyckan
Henning H a s 1 u n d: Zajagan. Minnen
och intryck från tre års vistelse i
mongolernas nomadvärld. Bonniers. 12: 50.
De många, som läste den 1932 utgivna
”Jabonah”, Haslunds debutbok, erforo
säkerligen med tillfredsställelse och förväntan, att
författaren till skillnad från flertalet bland
kamraterna stannade kvar borta i Asien, trots
att kolonisationsförsöket på den mongoliska
Sobelslätten misslyckats. Han blev bofast i
Kalgan, den kinesiska staden vid infarten till
Mongoliet, och närheten till de lockande
trakterna i världsdelens inre utgjorde en garanti
för att han skulle bevara minnena levande och
längta ut till nya långfärder och bedrifter. Det
kunde ju icke vara i den frejdige danskens
stil att slå sig till ro i Kalgan. Snart måste
jabonah, maningen till uppbrott, ljuda för
honom med oemotståndlig kraft, nya
upplevelser skulle komma på hans lott, och vi här i
Västerlandet skulle småningom bli delaktiga
av dem.
I ”Jabonah” slutar berättelsen ett stycke in
i 1926. Tiden närmast efter blev för Haslund
fylld av arbete men också av drömmar och
förhoppningar. Nyheterna från Yttre
Mongoliet fyllde honom med grämelse, ty han
erfor, hur landet kom i allt starkare beroende
av sovjetstaten i norr och för var dag
förlorade något av sitt genuina kynne. Hans
tankar började med förkärlek dröja vid sägnerna
om en stor mongolstam långt borta i väster,
där friheten alltjämt skulle vara obeskuren
och där man fortsatte att hålla de sanna
mongoltraditionerna i helgd. Ur sina drömmar om
ett nomadliv hos dessa nomader väcktes han
en dag i januari 1927 helt abrupt genom ett
telegram frän hertig Larson: ”Köp ny
tandborste och var klar till långfärd.” Det var
fråga om ett erbjudande att deltaga i Sven
Hedins omedelbart förestående expedition till
det centralaste Asien, och Haslund
eftertraktades som närmaste man till Larson, vilken
åtagit sig uppdraget som karavanförare. I mer
än tre år, 1927—1930, låg sedan Haslund i
fält med Hedinexpeditionen, och det är
äventyren och erfarenheterna från detta gigantiska
företag, ett av de bredast upplagda i forsk-
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
