Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W. Somerset Maugham: Boksäcken. Novell. Översättning av Louis Renner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W. SOMERSET MAUGHAM
BO K SÄCKEN
Somliga människor läsa för sin uppfostrans
skull, vilket är berömvärt, och somliga för
sitt nöjes skull, vilket ät oskadligt, men en
ganska stor mängd läser av vana, och det
förmodar jag varken är oskadligt eller
prisvärt. Till denna beklagliga kategori hör jag.
Konversation tråkar ut mig efter en stund,
spel tröttar mig, och mina egna tankar, vilka
påstås vara en förståndig mans ofelbara
tillflykt, ha en benägenhet att ganska fort torka
ut. Då flyr jag till min bok liksom
opiumrökaren till sin pipa. Jag läser hellre Army
and Navy Store’s katalog eller Bradshaws
guide än ingenting alls, och faktiskt har jag
tillbringat många angenäma timmar över
båda dessa verk. En tid gick jag alltid
omkring med katalogen från något antikvariat
i min ficka. Jag vet ingen lektyr som är
saftigare. Att läsa på det sättet är
naturligtvis lika klandervärt som att vara hemfallen
åt narkotika, och jag har aldrig upphört att
förvåna mig över högfärden hos sådana
personer som, just därför att de äro storläsare,
föraktfullt se ned på den som saknar boklig
lärdom. Är det från evighetens synvinkel
bättre att ha läst ett tusental böcker än att
ha plöjt en million fåror? Låt oss medge att
läsning för somliga av oss är precis som ett
gift som vi inte kunna vara utan. Vem av oss
har inte känt den rastlöshet, oro och
retlighet som överväldigat honom, när han alltför
länge tvingats avhålla sig från läsning, och
den lättnad som åsynen av en tryckt sida
berett honom? Låt oss därför inte vara mer
uppblåsta än de stackare som äro slavar
under morfin, kokain eller sprit.
Och likt morfinisten som inte kan
förflytta sig från en plats till en annan utan
att ta med sig ett rikligt förråd av sitt farliga
gift beger jag mig aldrig långt bort utan att
föra med mig tillräckligt med lektyr. Böcker
äro något så nödvändigt för mig att jag känt
mig riktigt ängslig om jag på en
järnvägsresa kommit underfund med att någon av
mina reskamrater inte tagit med sig en enda
bok. Men när jag ger mig ut på en lång resa
är bokfrågan ett fruktansvärt svårlöst
problem. Jag har fått min läxa. En gång när
jag av sjukdom tvingades att tre månader
uppehålla mig i en bergstad på Java läste
jag slut på alla de böcker jag tagit med
mig, och eftersom jag inte kunde holländska,
återstod mig inget annat än att låna sådana
skolböcker ur vilka intelligenta javaneser
hämta sin kunskap om franska och tyska
språken. Därför läste jag på nytt efter fem
och tjugu år Goethes stela skådespel och
Corneilles och den veke Racines klangfulla
tragedier. Jag hyser den största beundran för
Racine, men jag erkänner att det fordras en
viss ansträngning för en person som lider
av-tarmkatarr att läsa hans skådespel det ena
efter det andra i ett sträck. Sedan dess har
jag tagit som regel att alltid medföra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
