Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Vanity Fair - Anmälda böcker - Michael Sadleir, Blessington—D’Orsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
fyllt sexton år, hade den brutale fadern sålt
henne i äktenskap åt en rå officer vid namn
Farmer, som misshandlade och våldförde
henne; Sadleir antar, att det var dessa
ohyggliga erfarenheter som gjorde henne erotiskt
förkrympt, frigid för hela sitt liv, och det är
mycket sannolikt att även denna förklaring
är riktig. Sedan hon räddat sig från odjuret
till sitt föräldrahem, fann hon icke heller
där någon trygghet, och föredrog att låta
sig bortföra av en annan officer vid namn
Jenkins, en mera älskvärd och oförarglig typ,
som sörjde för den vackra Margaret Farmer
i fem år. Han förde henne med sig på olika
håll, troligen bland annat till Paris; tidvis
bodde de i Dublin, tidvis på hans lantgods,
där den unga damen i lycklig avskildhet
förvärvade sig de vidsträckta litterära kunskaper,
varmed hon sedan förvånade sin omgivning.
Jenkins överlämnade henne emellertid år
1816 till earlen av Blessington — hon var
då tjugusju år gammal, och det var andra
gången hon formligen såldes.
Lord Blessington var en rik estetisk
dilet-tant, hygglig och lojal likaväl som Jenkins,
och allting tyder på att han betraktade den
sköna, intelligenta, bildade och smakfulla
kvinnan som ett fulländat konstföremål, ägnat
att förljuva hans liv och pryda hans salonger,
medan han stod främmande för det speciellt
kvinnliga. År 1818 ingick han äktenskap med
henne, sedan visshet vunnits om den förste
makens död; därmed började grevinnan
Blessingtons storhetstid. Men det
oregelbundna och excentriska i hennes belägenhet
gjorde, att hon i den förnäma världen icke
kunde helt undgå förödmjukelser; paret
Blessington vistades följaktligen mycket på
resor, i Frankrike och Italien, och man
förstår, att de i Genua sympatiserade med lord
Byron, som likaledes befann sig på kant med
sin samhällsklass hemma i England. Lord
Blessington gjorde så greve Alfred d’Orsays
bekantskap, fattade för honom en glödande
vänskap — han var överhuvud en generös
natur, full av spontana ingivelser — och
beslöt att göra den älskvärde och elegante,
men obemedlade fransmannen till en
medlem av sin familj genom att giva honom
en av sina döttrar till äkta; i sitt testamente
sörjde han för det unga paret. Efter lord
Blessingtons plötsliga död 1829 utvecklade sig
emellertid detta äktenskap på ett högst
olyckligt sätt; det är så mycket mindre anledning
att förvåna sig häröver, som Alfred d’Orsay
näppeligen av naturen var skapad för det
äkta ståndet. Skilsmässoskandalen och
släktingarnas fientlighet förbättrade givetvis icke
lady Blessingtons anseende. Men vänskapen
med Alfred d’Orsay blev bestående under
alla prövningar, och tillsammans gjorde de
les honneurs i grevinnans ryktbara salonger,
belägna först vid Seamore Place, sedan i
Gore House.
Den lysande ställning, som hon kom att
intaga i sällskapslivet, berodde i icke ringa
mån på själva den sociala ostracism, för
vilken hon var föremål: damerna infunno
sig icke hos henne, hon gjorde då en dygd
av nödvändigheten, och tonen, sådan den
utbildades bland politici, författare och artister,
blev både seriösare och friare än vad den
skulle kunna varit bland de kvinnliga
elementen. Det finnes många vittnesbörd om
den charm hon utövade på gäster av olika
slag. Walter Savage Landor blev häpen, då
han upptäckte att hon noga kände och djupt
beundrade hans ”Imaginary Conversations”
— de hade eljest gått nästan obeaktade förbi.
Den problematiske Bulwer fann hos Henne
förståelse och förde den unge Disraeli till
henne; hon var i stånd att värva röster för
Disraelis inval i Carlton Club, ett mål för
hans äregirighet. Hon var både mäktig och
inflytelserik, hon utverkade en syssla för
kapten Marryat hos Robert Peel och synes
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
