- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Februari 1934 Årg. 3 Nr 2 /
44

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Hertigen av Marlborough - Anmälda böcker - Winston S. Churchill, Marlborough, His Life and Times

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RAGNAR SVANSTRÖM

svävande aspirationer stäcktes. Att han gjorde
detta är något förtjänstfullt, en bragd i
frihetens och framåtskridandets namn. Officiellt
erkännes alltså Marlborough som en stor
man, dock icke så stor, att man i London
ansett sig kunna avvara en plats på någon
square för att där resa hans staty.

Ty Marlborough hade, därom har man
med luppen för ögat kommit överens, sina
brister, moraliska brister, svåra sådana till
och med. Sedan John Churchill vid sexton
års ålder gjort sin entré vid ett lättsinnigt
hov såsom page hos hertigen av York,
uppenbarade han snart nog vissa sidor av sitt
väsen, som chockerat. Han var en smart ung
man, som visade en framstående förmåga att
icke halka på hovsalarnas hala parkett. Han
var vacker och ståtlig och ägde ett oändligt
förbindligt och i lika mån charmerande sätt.
Dessutom visade han en avgjord läggning för
tolerant opportunism. Han protesterade
sålunda icke, när den kungliga höghet, i vars
tjänst han placerats, gjorde hans syster till
sin älskarinna. Han örfilade icke upp honom,
och icke heller utmanade han honom på
duell för att därmed utplåna den fläck, som
systerns förnedring satt på familjens ära.
Han fortsatte i stället att utan svårare
samvetsförebråelser tjäna sin herre och gjorde
det mycket väl. Han var lugn och
beräknande, han visste att bedöma en chans och
tog den med osviklig säkerhet. När han med
sin herres benägna tillstånd och hjälp ägnade
sig åt krigarens yrke, gjorde armén ett
värdefullt förvärv. Churchill skickades till Tanger,
där han slogs med morerna, och vände
därefter, tjuguettårig, solbränd och ståtligare än
någonsin, åter till hovet. Och där lade
Barbara beslag på honom. Barbara var en dam
av stort inflytande inom de högsta kretsarna.
Hon var nämligen Karl II :s älskarinna och
hade rätt att kalla sig hertiginna av
Cleve-land. Denna sköna dam, som bedragit och

skjutit undan sin man, fann vid Churchills
uppdykande på scenen, att ögonblicket var
kommet att bedraga sin älskare, och under
några år framåt fick hovet ett mer än vanligt
pikant samtalsämne. Kung Karl, som vid
detta laget, efter vad som försäkras oss,
egentligen hunnit att tröttna på sin Barbara, tog
icke desto mindre illa vid sig och såg noga
till, att den unge Churchill hädanefter i
drabbningarna ständigt placerades i första
linjen. Churchill tog detta närmast som en
komplimang och som ett uttryck av kunglig
nåd men vägrade absolut att låta döda sig.
Framtiden började nämligen te sig ljus och
tilltalande. Hans väninna, lady Cleveland,
var en dam, som utan tvivel ägde många
framstående och charmerande egenskaper.
Och en av de mest framträdande var hennes
finansiella talang. Malisen har haft mycket
att förtälja om henne i detta avseende, som
föga lämpar sig för återgivande i anständiga
spalter. Det må räcka med att framhålla, att
hon efter hand blev en mycket rik dam. John
Churchill däremot var fattig, mycket fattig.
Och så hände det sig, skam till sågandes, att
hon presentade sin älskare med en summa
pengar, stor femtusen pund. Churchill tackade
icke nej. Han tog emot de femtusen punden
och förvaltade dem väl. Han köpte sig
nämligen en livränta.

Vid denna punkt är det, som eftervärlden
satt sin första stora bock i marginalen till
John Churchills liv. Detta var för mycket.
Att han älskade lady Cleveland, har man
kunnat förlåta honom. Att han tog emot
understöd av henne, var visserligen illa nog
men kan möjligen förklaras. Att han däremot
visade den otroliga cynismen att icke
förslösa de pengar han fick utan sparade dem
och gjorde dem räntabla, det var något
oerhört. I själva verket lade han genom denna
placering grunden till sin kommande
förmögenhet. Lady Clevelands gåva gav god

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-2/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free