Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Hertigen av Marlborough - Anmälda böcker - Winston S. Churchill, Marlborough, His Life and Times
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIGEN AV MARLBOROUGH
Winston S. C hur chili: Marlborough, His Life and Times. Vol. I. Harrap.
London 1933. 25 s.
Recenserad av RAGNAR SVANSTRÖM
Den tvivelsutan trogna men icke alltid så
goda Sarah Churchill, hertiginna av
Marl-borough, skrev på sin ålders dagar ned några
rader till vägledning för dem, som en gång
ville skriva hennes ryktbara makes historia.
Och i dessa rader framhöll hon, att man för
denna uppgift icke behövde taga sin tillflykt
till de granna fraserna: nakna fakta vore
alldeles nog. ”It will”, skrev hon, ”require
no Flourishes to set it of, but short plain
facts.”
Detta är en mycket stolt reflexion. Men
erkännas måste, att den ter sig ganska
naturlig. Hon kunde överlämna denna tänkvärda
anvisning till eftervärlden i det stolta
medvetandet om att de ”short plain facts”, för
vilka hon pläderade, bäst illustrerades med
namnen Blenheim och Ramillies, Oudenarde
och Malplaquet. Och medvetandet därom var
så levande inom henne, att hon efter
Marl-boroughs död kunde avspisa en högboren
friare, hertigen av Somerset, med de sublima
orden: Ӏven om jag vore ung och vacker,
som jag en gång var, i stället för gammal
och bedagad, som jag nu är, och även om
Ni lade all världens riken för mina fötter,
så skulle Ni ändå aldrig få den hand och
det hjärta, som en gång tillhörde John, hertig
av Marlborough.”
Det kan emellertid knappast sägas, att
historikerna tagit Sarahs ord ad notam. De
ha icke nöjt sig med nakna fakta, när det
gällt att skriva John Churchills historia. De
ha tvärtom broderat på ett tema, som visat
sig vara i hög grad frestande att utlägga, de
ha tillgripit stora och starka ord, både när
det gällt att prisa honom och än mer när det
gällt att smäda honom. Hertigen av
Marlborough ägde under sitt ganska långa och
mycket händelserika liv många fiender, som
det var hans inrotade vana att besegra och
krossa. Tyvärr fick han efter sin död ännu
flera motståndare, och dem har han hittills
näppeligen varit i stånd att triumfera över.
Visserligen har man icke kunnat bestrida, att
han som fältherre ägde vissa talanger, tack
vare vilka han lyckades göra det brittiska
riket en och annan liten tjänst. Ty sådant är
engelsmännens psyke, att de alltid haft svårt
att förlika sig med kontinentala potentater
av typen Ludvig XIV, Napoleon och
Bis-marck. Att ha hållit dessa herrar stången
räknas nu en gång på insulärt håll som en
dygd och en förtjänst. Därför hållas Pitt
d. y:s och Salisburys namn i ära. Därför kan
icke heller Marlboroughs namn nämnas utan
vissa hedersbetygelser. Ty obestridligen var
det hans förtjänst, att Ludvig XIV:s
vitt
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
