Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Hertigen av Marlborough - Anmälda böcker - Winston S. Churchill, Marlborough, His Life and Times
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVANSTRÖM
och stundom mycket illvilliga moralisters,
som tidigare tagit till orda. Här talar en
gammal, nej, en mycket ungdomlig liberal
med en frisk och frodig människouppfattning
och en mycket säker blick för det
väsentliga. Men man har trots detta svårt att
komma ifrån, att Churchill i sin iver och sitt
patos gått till vissa överdrifter i avsikt att
jämna vägen för sin glorifiering. För att
kunna rentvå och rättfärdiga Marlborough
har han sålunda måst ställa Jakob II i en
så mörk dager som möjligt. Och framför allt
har han tvingats att understryka Ludvig
XIV :s mindervärdighet. Han gör det con
amore och med lågande lidelse. Solkonungen
i Versailles blir styckets stora skurk, en brutal
och fåfäng egoist, som skulle ha varit löjlig,
om han ej varit så farlig, ”the curse and
pest of Europé”. Ingen kan förmena Winston
Churchill att hysa vilka åsikter han vill i
dessa ting. Men en objektivt reflekterande
människa måste dock säga sig, att han genom
utgjutelser av detta slag snarare skadat än
stärkt sin sak. De inbjuda alltför mycket till
motsägelser och reservationer. I ett historiskt
arbete av den kritiska art, som Churchills
bok dock vill vara, ha de ingen plats. Vad
slutligen de komplicerade källkritiska
problem beträffar, som sammanhänga med frågan
om Marlboroughs andel i de jakobitiska
stämplingarna mot Vilhelm III, vill
anmälaren ej drista sig till något definitivt omdöme.
Endast specialisten har här någon talan.
Churchills bevisföring är genomförd med
finess och skärpa. Men även efter
genomläsningen av hans framställning har man
svårt att värja sig från det intrycket, att
Marlborough ej alltid haft fullt så rent
mjöl i sin påse, som Churchill vill göra
gällande.
Hur pass berättigade reservationer av detta
slag äro, kommer den vetenskapliga
diskussionen längre fram att klarlägga. Tills vidare
kan man läsa Churchills bok som god och
stor litteratur. Man kan understundom känna
sig skeptiskt stämd mot riktigheten av hans
slutsatser. Däremot kan man icke för ett
ögonblick tvivla på uppriktighetèn av hans
övertygelse. I den meningen är hans bok
befriande sann och ärlig.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
