Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fredrik Böök, Leksaker och reliker, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Leksaker och reliker
Fredrik Böök: Leksaker och reliker.
Norstedts. 5:—.
Fredrik Bööks senaste bok är icke
tillkommen vid arbetsbordet. Den är berättad i
familje- och vänkretsen vid den öppna spiseln,
där den fabulöst flitige forskaren och kritikern
njutit några timmars avspänning och tagit
fram all sin naturliga älskvärdhet. Dess
material är samlat under skolferierna för länge
sedan eller under semesterresorna senare.
”Leksaker och reliker” heter boken, och den
titeln säger allt som behövs. Om man
undantager den större avslutande uppsatsen ”Resa
genom Halland” är det som här berättas
sådana småsaker, som författaren haft
liggande i minnets gömmor och som varit
antingen för kära eller för kuriösa för att
städa bort. Läsaren har anledning att sätta
värde på denna minnesgodhet, ty även de
obetydligaste episoder bli egendomligt
meningsfulla och fängslande, när Fredrik Böök låter
dem skimra i ljuset av sitt spelande intellekt
och håller dem fram för oss med sin suveräna
stilkonst.
Samlingen rymmer åtminstone ett
mästerverk, en liten miniatyr, som skulle försvara
sin plats i vilken svensk prosaantologi som
helst. Den heter ”Liljekonvaljeskogen” och
är endast några sidor lång. Författaren
berättar om hur han med sin lilla flicka vid
handen går att uppsöka liljekonvaljeskogen,
därmed infriande ett löfte, som han givit
henne, när hon under vintern låg sjuk och
han med ångest satt vid hennes säng. En
vårdag bege de sig av, och hon dansar ännu
blek men lycklig bredvid honom på stigen.
Några små iakttagelser, som han gör, en
sandvirvel i bäcken de vada över, en göks magiska
toner tätt bredvid dem koppla in en
association: han minns när han själv som liten en
gång fick följa sin fader till det underbara
liljekonvaljestället. De båda besöken, så långt
skilda åt i tiden, vävas för några stunder
samman i hans medvetande, han förnimmer
faderns närvaro nästan lika verkligt som
barnets, och han erfar med sällsam tydlighet
sambandet mellan släktleden, födelsens, livets
och dödens mysterium. Det är som om
skeendets film för en sekund stannat i en
oändligt betydelsefull attityd, för att i den
nästa återigen rullas vidare. Den lilla
episoden, som egentligen är alltför spröd för att
analyseras, är berättad med en behärskad
rörelse, som läsaren icke kan undgå att bli
delaktig av.
Jämförd med denna inspirerade skiss bli
de andra småsakerna tämligen anekdotiska.
I ”Från Helgeåns stränder” omvittnar Böök
vad man väl aldrig betvivlat, att även han
en gång som skolpojke gjort sig skyldig till
allsköns dumdristighet. Några tidstypiska
bilder ur Kristianstadslivet äro den främsta
behållningen av detta kapitel. ”Jerusalems
skomakare” och ”Byidyllen” ha en mörkare
färg, det ljusa barndomslandskapet skymmes
här av moln, som först den mogne mannen
riktigt varsnar. Från senare år stamma de
upplevelser, som utspelas på utländsk botten,
små reseäventyr i Berlin och Londqn,
berättade med skicklighet och filosofisk poäng,
och infattade i denna heterogena verklighet
sitta två österländska sagor, som bekräfta
författarens mångsidighet och stilistiska
virtuositet.
Bokens längsta bidrag är ”Resa i Halland”,
tidigare införd i Svenska turistföreningens
årsskrift. ”Om jag icke vore svensk, skulle
jag vilja vara det”, slutar visst någon anekdot
om några herrar, som roade sig med att
spekulera över hur det skulle kännas att byta
nationalitet. ”Om jag icke vore skåning,
skulle jag vilja våra hallänning”, kunde
kanske Fredrik Böök yttra vid en liknande
diskussion om de olika landskapens
företräden. Det är ingen hemlighet att Böök
innan sommaren och vattnet vid Malens
havsbad blivit varma nog med förkärlek
rastar en tid på Margretetorps
gästgivaregård, en halvmil söder om Hallandsgränsen.
Härifrån har han gjort täta utflykter över
och utmed Hallandsåsen i detta ljuvliga hörn
av Sverige, där Laholmsbukten sträcker ut
sig med en grace, som man trodde var
förbehållen sydligare trakter och där havets blå
och landets gröna klinga djupare mot
varandra än annorstädes. Södra Halland känner
Böök med en förtrolighet, som endast
vederfares något man verkligen älskar, och därifrån
låter han också sin resa utgå för att fortsätta
ända upp till den norra gränsen, där han inför
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
