Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Jacques Rivière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
betecknande nog: ”Låt oss försöka att av
hela vårt hjärta vara enkla och uppriktiga
mot varandra.” Det är skrivet av den yngling,
vilken som mogen man skulle få hela det
intellektuella Frankrikes blickar riktade mot
sig tack vare en studie ”Om att vara
uppriktig mot sig själv”. Fortsättningen är
visserligen naivare och röjer genast på vilket
ungdomligt stadium författaren ännu befinner
sig: ”Man är alltid en bättre människa än
den man ville vara, och det är aldrig någon
risk att visa sig som man är.”
Denna flödande gymnasistkorrespondens
innehåller naturligtvis först och främst
oändliga litterära diskussioner. De två
ynglingarna äro på franskt sätt redan i tonåren
raffinerade estetiska specialister, vilka
noggrant redogöra för sin läsning och icke känna
andra äventyr och upplevelser än de litterära.
Där finns också den unge Alain-Fourniers
rapporter från ett Englandsbesök och
naturligtvis en massa skolinteriörer.
Alain-Fourniers del i denna brevväxling — den varar
ända till världskrigets utbrott — måste vi
tyvärr här lämna å sido, ehuru den i viss
mån är den intressantaste. Det kan bara
antecknas, att han ända nere i skolåren
oavlåtligen arbetar på den roman, med vilken
han först som mogen man skulle framträda
och vinna odödlighet. Här bör i stället
betonas, att de två ynglingarna på intet vis
äro skolljus eller avslöja någon mer
blixtrande begåvning. Tvärtom — i flera
avseenden förefalla de högst ordinära till sin
utrustning. I själva verket misslyckas båda
i alla avgörande prov och inträdesprövningar,
till École Normale likaväl som till Sorbonne,
och ingen av dem lyckades bli akademiker,
ehuru det ursprungligen varit bådas hetaste
önskan. Båda lida" också starkt av sina
misslyckanden, och ingen av dem går in i livet
med någon segerkänsla. Alain-Fournier vet
visserligen med sig, att han bär ett
mäster
verk oskrivet i sitt huvud, men hans livsmod
råkar i farlig närhet av katastrofen under de
två långa exercisåren. Jacques Rivière gifter
sig tidigt med vännens syster Tsabelle och
drar sig fram som extralärare i Paris och
som journalist. Men under hela sitt liv har
han att kämpa med en tryckande ångest. Det
är hans försök att befria sig från denna, som
utgöra det heroiska och gripande i hans öde.
Innan jag övergår till en analys av dessa
befrielseförsök måste först en anteckning
göras. Madame Isabelle Rivière har som
sagt gjort litteraturen en stor tjänst genom
att publicera sin makes efterlämnade papper
i lämpligt urval. Hon har däremot gjort sin
make en något mindre tjänst genom att i tid
och otid förse dessa publikationer med
företal, som dels äro svamlande och på ett
pinsamt sätt kontrastera mot makens stilistiska
nykterhet och mänskliga ”humilité” — för
att använda ett ord som han älskade och som
Charles du Bos byggt en av sina
Rivière-studier på — och som dels ge en i viss grad
oriktig, om man så vill förskönad, bild av
Rivière. Man märker detta tydligast i hennes
inledning till Rivières korrespondens med
Paul Claudel, där hon inskärper, att han
aldrig behövde ”changer de direction, il
n’est jamais sorti de la voie chrétienne”. Det
blir i fortsättningen tillfälle att i detalj
uppvisa, hur felaktigt detta är. Men redan här
kan fastslås, att det intressanta i Rivières
utveckling är hans våldsamma omslag. Han
utgår visserligen från ett kristet hem, men
religionen är under hela hans första
medvetna ungdom alldeles död för honom;
religiösa frågor diskuteras i korrespondensen
med Alain-Fournier på ett typiskt
professionellt, oengagerat sätt, som ger ännu tydligare
besked än en fullständig tystnad. Och i
Rivières fortsatta utveckling kan man lätt
urskilja tre religiösa kriser, av vilka den
sista — på dödsbädden — blev en seger.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
