Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Lloyd Georges krigsminnen - Anmälda böcker - David Lloyd. George, War Memoirs I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
ytterligare en volym, men man har svårt att
tro annat än att det återstående måste kräva
ytterligare tusen sidor. Det är ett
uthållighets-prov; man är benägen gissa, att författaren
dikterar texten, ty det är mycket som erinrar
om hans oratoriska stil.
Ville man betrakta Lloyd Georges ”War
Memoirs” uteslutande som historisk källskrift,
så skulle man väl få säga, att det viktigaste
är redogörelsen för de allierade statsmännens
konferenser över krigföringen i november
1916 samt den på nya dokument stödda
framställningen av ministären Asquiths
upplösning i december 1916. I båda fallen blottas
interiörer, som länge varit väl dolda. Ur
andra synpunkter är det utomordentligt
intressant att konstatera Lloyd Georges
inställning till de doktriner, som han tidigare
förfäktat och som voro betydelsefulla faktorer
i krigspsykosen. Några av dem har han
beslutsamt övergivit, andra försöker han ännu
klänga sig fast vid. Om tyska grymheter och
våldsdåd, om hunnernas medfödda ondska
finnes, såvitt jag kunnat upptäcka, icke ett
enda ord. Beskyllningen mot tyska folket och
speciellt mot tyske kejsaren att ha önskat och
framprovocerat kriget är icke blott
förbigången, den är formellt vederlagd: ”Nobody
wanted war”, lyder överskriften över ett
kapitel. Visserligen uttalar Lloyd George sina
tvivelsmål om den österrikiske statsministerns,
Berchtolds, fredsvänlighet, men å andra sidan
gör han motsvarande medgivanden även för
ententemakternas räkning. På tal om
Frankrike betonar han både krigsbereddheten och
krigsvilligheten: ”There never was a time
since 1870 when the French Army had less
fear of its great rival.” Det klingar nästan
som en eufemism. Han skildrar lika
uppriktigt krigsdemonstrationerna i Whitehall
under augustidagarna 1914, han kallar Emil
Ludwigs rosenröda tavlor av fredsvänligheten
i London för nonsens, och förklarar att kriget
från första dagen hälsades med hänförelse av
Englands folk.
Han är också långtifrån att förneka den
engelska politikens andel i den utveckling,
som ledde till världskriget. Den första
volymen begynner, ytterst dramatiskt, med ett
besök, som Lloyd George gjorde år 1904 hos
lord Rosebery, just i de dagar då den
engelskfranska ententen lades fram för
offentligheten. Rosebery hälsade sin gäst med orden:
”Well, jag antar att ni är lika förtjust som
alla andra över den franska
överenskommelsen?”, och då Lloyd George jakade,
replikerade Rosebery: ”You are all wrong. It means
war with Germany in the end!” Man nästan
väntar ett ögonblick, att Lloyd George skall
ansluta sig till Roseberys tes, men det gör
han visligen icke. Däremot talar han med
indignation om den hemlighetsfullhet, som
omgav de militära överenskommelserna med
Frankrike — i sex år voro kabinettets
medlemmar okunniga därom, och när Grey år 1912
lade fram dem, voro de flesta ministrarna
skräckslagna och upprörda. (”Fientlighet är
ett svagt uttryck för de känslor avslöjandet
väckte.”) Det är viktiga medgivanden, som
Lloyd George därmed gör. Hade England
gjort ett klart och öppet uttalande år 1914.
sådant som Lloyd George gjorde i juli 1911
under Agadirkrisen, så skulle världskriget ha
kunnat undvikas, det är författarens bestämda
mening, och hans kritik av sir Edward Grey
är i grund och botten förintande. Grey var
icke skapad för snabb handling, heter det.
Han tillhörde en samhällsklass, som alltid
sätter sig i domaresätet och fäller utslag, utan
att någonsin själv ha stått mitt i arbetet och
kampen, och som därför äger en mycket
bristfällig erfarenhet av världen och människorna.
”Sir Edward Grey intog sin plats som general
utan att någonsin ha varit soldat — det är
icke någon god träning för den som skall
möta verklig fara.” På ett annat ställe:
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
