Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Gamla ideal och nya - Anmälda böcker - Lytton Strachey, Characters and Commentaries - Hector Bolitho, Albert den gode - F. J. C. Hearnshaw, Edwardian England - Wickham Steed, Hitler, Whence and Whither?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA IDEAL OCH NYA
Lytton Strachey: Characters and Commentaries. Chatto & Windus. London
1933. 10 s. 6 d.
Hector Bolitho: Albert den gode. Översättning av Greta Tiselius. Norstedts.
Stockholm 1933. 7: 50.
Edwardian England. A Symposium edited by F. J. C. Hearnshaw. Ernest Benn.
London 1933. 10 s. 6 d.
W i c k h a m Steed: Hitler. Whence and Whither? Nisbet and Co. London 1933.
3 s. 6 d.
Recenserade av RAGNAR SVANSTRÖM
Den postuma samling av Lytton Stracheys
essayer och kritiker, som utgavs i slutet av
förra året, kommer förmodligen icke att
räknas till de yppersta verken i hans
produktion. Men den äger icke desto mindre sitt
speciella intresse genom den allsidiga bild
den ger av mr Stracheys författai
personlighet, av de djupare strävanden och ambitioner,
sorn lågo bakom hans utsökt läckra stilföring.
Det har under senare år fällts många
indignerade uttalanden om hans misstag och hans
historiska dilettantism, om hans ironi, som
stungit, och hans esprit, som ansetts vara
falsk eller ytlig. Det är riktigt, att han
understundom for vill. Däremot är det oriktigt, att
hans val av motiv eller den esprit, varmed
han förstod att omge dem, skulle ha varit
utslaget av någon falsk eller konstlad
inställning. Lytton Strachey behärskades av en
passion: människan eller kanske rättare sagt de
mänskliga variationerna. Han visste, att tvenne
människor aldrig kunna vara varandra
fullkomligt lika, att det mellan dem finns
nyanser, som genom sin blotta förekomst äga sitt
stora intresse och även sin charm för varje
kultiverad personlighet. Att klarlägga sådana
nyanser var hans strävan och hans patos.
Själv nalkades han sina gestalter med något
av den perfekte älskarens teknik, på en gång
hänsynsfull och krävande, hängiven och
kritisk. ”Världen är full av egendomliga
motsättningar”, skrev han 1919. ”Och på det hela
taget är det intressantare och även klokare att
se dem, sådana de äro, än att tysta ned dem.”
Detta är Lytton Strachey. Och det är, intet
annat än jag förstår, förnäm och äkta
humanism.
Lytton Strachey ville något, som ”är större
än realism”. Han ville nå fram till
verkligheten själv. Detta är nu en mycket stor och
mycket svår uppgift, för vilken det fordras
särskilda förutsättningar — själv definierade
han dem en gång som ”en speciell talang, en
fin instinkt och ett vördnadsfullt sinnelag”
Hur levande kravet på äkthet, på känsla och
finess verkligen var inom honom, framgår
nogsamt av hans häftiga, i yngre år mången
gång alldeles för häftiga reaktion mot dem
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
