Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Gamla ideal och nya - Anmälda böcker - Lytton Strachey, Characters and Commentaries - Hector Bolitho, Albert den gode - F. J. C. Hearnshaw, Edwardian England - Wickham Steed, Hitler, Whence and Whither?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVANSTRÖM
samma grundval och med samma mål.
Psykologiskt sammanfattar han sin
Hitleruppfatt-ning i tesen om dennes förföljelsemani, den
ingrodda, fanatiska tron på att tyskheten är
förföljd av allehanda mindervärdiga element
och den icke mindre fanatiska tron på att vid
sitt bekämpande av dessa element stå i
förbund med högre makter.
Det brukar från nazistiskt håll numera med
glödande patos framhållas, att den nazistiska
omvälvningen icke är att betrakta som en
revolution från ovan, att Hitler tvärtom i sitt
verk endast givit uttryck för vad hela den
tyska ungdomen alltsedan de gemensamma
skyttegravsupplevelsernas dagar hoppats och
drömt. Påståendet kan mötas med skepsis. Så
mycket torde emellertid vara säkert, att den
skickelsedigra Versaillesfreden väckte till liv
den självömkan, för vilken det tyska folket
nu en gång i följd av sin historia har en
naturlig fallenhet och som genom sina
negativa såväl som sina positiva uttryck blev ett
enande element i en för övrigt svårt splittrad
nation. Att under sådana förhållanden Hitlers
långt tidigare utbildade förföljelsemani som
agitatorisk faktor måste få en oerhörd kraft,
är ju endast helt naturligt. Det rhå för
tydlighetens skull här inskjutas, att ingen väl känner
sig hågad att försvara fransmännens politik
under åren närmast efter fredsslutet. Den var
icke blott oklok och opsykologisk, den var
även grym och omänsklig. Men det bör också
erinras om de därefter följande åren, då
Tyskland faktiskt fick sin chans att i eget och
Europas intresse på förhandlingens väg ta sig
ut ur sin tvivelsutan fruktansvärda
belägenhet. Det gjorde det ej. Det ville ej förhandla.
Att Stresemann fick arbeta ut sig under
heroiska försök att övervinna exempelvis
tysknationella folkpartiets stela
non-possumus-attityd, beror väl innerst inne på att
förföljelsemanien då redan fått en alltför vid
spridning för att kunna utplånas. Denna av Hitler
systematiserade förföljelsemani utgör för
närvarande en av de svåraste faror, som hota
Europa. Ty den har ännu icke fått sitt utlopp.
Wickham Steeds bok om Hitler innehåller
vissa inadvertenser och visai’ prov på vissa
förbluffande doktrinära åskådningar, så
beträffande krigsskuldsfrågan — här sticker den
antityske förkrigsjournalistens bockfot fram.
Men i sin helhet utgör den en av de klokaste
och kunnigaste framställningar av den
nazistiska rörelsen, som hittills sett dagen. Med
ledning av den kan man göra sitt val. Och
fram mot detta val föras vi alla.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
