Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lion Feuchtwanger och Arnold Zweig, Die Aufgabe des Judentums - Friedrich Griese, Das letzte Gesicht - Karel Čapek, Wie ein Theaterstück entsteht - Leo Perutz, St.-Petri-Schnee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VI FINGE VÄLJA
internationellt rykte, representanter och talesmän för
det land, vars makthavande nu stött bort dem.
Ligger det judiska folkets öde och uppgift i dess
hemlöshet? Skall man möta nationalisterna med judisk
nationalism? De båda essayerna ”Jiidischer
Aus-druckswille” av Arnold Zweig och ”Nationalismus
tind Judentum” av Lion Feuchtwanger äro försök
till lidelsefria och objektiva svar på dessa frågor.
Fastän Zweigs ”Jiidischer Ausdruckswille” för första
gången publicerades redan sommaren 1932 i en
tidskrift, har den en brännande aktualitet den dag som
i dag är. Hans överlägsna analys av drivfjädrar och
mentalitet hos det judiska folket och av dess
bevisliga konstnärliga och filosofiska
gestaltningsför-inåga för honom till ingalunda pessimistiska
perspektiv. ”Vilken självständig insats judarna kunna
göra i den västerländska kulturen komma de att visa
i Palestina och i Östern”, skriver han. ”1 Europa
måste de fortsätta kampen för sin frigörelse.” Som
en avslutning på detta tillägger Feuchtwanger i
sin sinnrika undersökning av ”ras” och
”nationalism”: ”Judendom är en gemensam mentalitet, en
gemensam andlig hållning. Målet för den sanna
judiska nationalismen är att tränga igenom materie
och ande. Den är kosmopolitisk.” Var och en som
är angelägen om att komma till klarhet över
judarnas problem må läsa denna broschyr. Den kommer
med fakta, uppslag och upplysning och ger detta i
en fulländad framställning.
Das letzte Gesicht. Roman av Friedrich Griese.
Albert Langen — Georg Möller Verlag. München
1933.
Den tyske bondediktaren Friedrich Griese tar i
denna nordtyska bykrönika ånyo upp sitt
grundmotiv: jorden som den evigt moderliga, evigt
renande, evigt fruktbringande kraften. I sin brett
episka framställning visar han människornas och
generationernas fast rotade samband med den ärvda,
egenhändigt brukade torvan. Världskrig och
mass-död, efterkrigstidens omvärdering av alla värden,
inflationens besinningslösa malström göra sig väl
kännbara ännu i byn. Men för de människor som
leva där ger våra dagars hysteri och elände endast
upphov till en självbesinning och självprövning,
som följes av tillfrisknande. Deras kraft är inte
bruten, den har endast skakats, och den blomstrar
åter, ty hur mycket som än tagits ifrån dem, har
det viktigaste dock lämnats kvar: jorden själv. Den
fordrar väl hårt arbete, men den sviker inte. Efter
röjning, plöjning och sådd kommer blomning och
tillväxt, frukt och skörd. Bokens rika förtjänster,
den starka, dramatiska spänningen i många episoder
eller det kärva, självsvåldiga, tjusande språket
skymmas tyvärr till en del av författarens benägenhet
för billig idealisering och tendentiös optimism.
17 ie ein T heater stück entsteht av Karel Cape k.
Med teckningar av Josef Capek. Bruno Cassirer
Verlag. Berlin 1933.
Vad titthålet i ridån är för skådespelaren, det
är denna glada vägvisare bakom kulisserna för
lekmannen. Den låter honom upptäcka skuggorna över
de bräder, som skola föreställa världen, och låter
honom uppleva tillkomsten av en teaterpjäs
från början till premiären. Under de
enformiga. desillusionerande förberedelserna kommer
han underfund med övermåttet av arbete och
åter arbete, regissörens oproportionerliga
energiförbrukning och författarens alltför ofta förlorade
livsglädje. Han blir delaktig av allas bekymmer,
scenarbetarnas och brandsoldaternas,
belysningsarbe-tarnas och garderobiärernas, ridåhissarens och
skådespelarens. Och alla dessa, delvis motsatta intressen,
urladda sig inemot generalrepetitionen i en
infernalisk orgie av lössläppt vansinne. Men härligt är det
i alla fal], och det är att befara, att denna lektyr, som
enligt uppgift är avsedd att väcka avsmak hos alla
presumtiva dramatiker, i stället ökar deras aptit på
denna förryckta men stimulerande teateratmosfär.
Det är icke underligt, ty författaren till denna
ironiska bok — bekant som författare till ”Ett år
som trädgårdsmästare” — är själv besatt av den
lidelse som heter teater, och han klandrar alltså
endast vad han älskar. Josef Capek, författarens
kongeniale broder, har försett denna roande och
instruktiva blick bakom kulisserna med lustiga
teckningar.
St.-Petri-Schnee. Roman av Leo Perutz. Paul
Zsolnay Verlag. Wien 1933.
1 den westfaliska byn Morwede utspelas ett
märkligt händelseförlopp kring den artificiella utrotningen
och utbredningen av ”Sankte Pers snö”, en parasit
på säd, som senast uppträdde under medeltiden och
då var förbunden med starka religiösa folkrörelser.
Den spleenfyllde greven, som utlämnat parasitens
aktiva substans till sina bönder i avsikt att
återuppväcka deras religiösa medvetande, träffas av
slag just i tid innan han nås av de framstormande
bybornas slagor. Och den unge läkaren i byn, som
sökt skydda sin älskade med sin egen kropp, vaknar
flera veckor efter revolten ur sin vanmakt och lyckas
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
