Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjell Strömberg: På jakt efter det förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELL STRÖMBERG
svenska förhållanden, om det också icke tål
vid någon jämförelse med tonen i det preciösa
högkvarteret på Louvregården.
Men detta försvunna Pariskvarter mittför
Palais-Royal — valt på måfå ur högen av
exempel som erbjuda sig — ger dock i
drastisk förkortning ett stycke typisk
Parishistoria. Ingen stad i världen av motsvarande
betydelse har oftare och grundligare bytt
skinn under tidernas lopp än Paris, och
därvidlag ha varjehanda krafter varit i
verksamhet, den medvetna härskarviljan såväl
som det blinda förstörelsenitet. Det blir allt
svårare att urskilja det förgångnas text under
den senare ditskrivna, och i mycket gamla
kvarter ligga flera textlager över varandra
som i en gulnad palimpsest: underst en
romersk villastad, därpå en gotisk
medeltidsstad, så en italiensk-holländsk renässansstad
och slutligen en franskklassiskt tuktad
barockensemble. Ludvig Filips Paris är redan ett
annat än den stora Revolutionens och den
förste Napoleons. Ingen har i läckrare färger
än Anatole France skildrat detta Paris,
Balzacs Paris, som han själv sett i minnets
rosenskimmer, och uppriktigare än de flesta har
han sörjt försvinnandet av den stora småstad
vari han föddes och som nog mera påminte
om Molières, ja, kanske rentav om Villons
stad än om den som under hans uppväxttid
började resa sig på dess ruiner. Men han har
tröstat sig med att ”förändring är ett
utmärkande kännetecken för allt levande och att
städer liksom människor bestå blott genom
att oavlåtligt förändra sig”. Ytterligare
hug-svalelse har han hämtat i tanken på att om
Paris’ gatstenar oftare rivits upp än någon
annan huvudstads, så har det skett icke blott
i trafik- och tomtregleringssyfte, utan också
i rättvisans och frihetens namn, för att främja
idéer vilka förändrat en värld.
Det är för övrigt egendomligt att
konstatera i hur hög grad detta Paris från tiden
före Revolutionen, då Seinen ännu var bred
som en Mälarvik mitt inne i staden, påminde
om Bellmans Stockholm — särskilt då artisten
slagit upp sitt staffli på de ännu jungfruliga
stränderna vid Cours-la-Reine, Paris’
lummiga ”Djurgård” mellan Concordeplatsen
och Passy med Trocadéros kulle, där får
gingo i bet och det växte kungsljus och
välluktande mynta ända ned till flodbädden.
Eller beror denna visserligen flyktiga och
svävande likhet på att våra gustavianska
Stockholmsmålare lärt sig konsten att måla
stadslandskap i Paris? Katarina kyrka skulle
då motsvara Pantheon: två kupolbyggnader
dominerande var sin höjd; slottets massa med
Storkyrkan och Sankt Gertruds spira bland
Gamla stadens gavelhus kunde gott föreställa
Notre-Dame och Conciergeriet med
Sainte-Chapelle på Citéön, liksom Norrbro med
Helgeandsholmen Pont-Neuf med Vert-Galant,
och för att illudera Louvremassivet fanns —
utom Tessinborgens nordfasad — hela raden
av numera rivna monumentalbyggen vid och
kring Gustav Adolfs torg, från Bondeska
palatset till Arsenalen. En kanske dristig men
absolut oskyldig fantasi, som möjligen
förklarar, varför en stockholmare förr i världen
hade så lätt att känna sig hemmastadd i Paris!
Lyckligtvis är man icke enbart hänvisad
till vällustiga melankoliska drömmerier
framför gamla kartor och maketter, målningar
och stick på Musée Carnavalet, om man vill
göra det förhaussmannska Paris levande för
sin inre syn. Det finns ännu några kvarter —
utom den klassiska Seinesträcka varom jag
redan talat — som undgått en alltför
hårdhänt kontakt med den store prefektens
passare och linjal. Den eftertänksamme flanören
på språng efter det förflutnas lämningar kan
därvid göra en intressant iakttagelse, som
mig veterligt icke gjorts och som synes
motsäga Anatole Frances urbanistiska formel på
en rätt väsentlig punkt. Det äldsta Paris åter-
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
