Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjell Strömberg: På jakt efter det förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELL STRÖMBERG
Rue de la Juiverie på Citéön, där det
banalaste av alla banala polishus nu ligger —
eller källaren Träsvärdet vid Rue de Venise,
har denna fridfulla provinsidyll med sina
poppelskuggade kajer varit en kär
tillflyktsort för poeter och artister. Markisinnan de
Chatelet hyste Voltaire i det magnifika Hotel
Lambert på öns östspets, byggt och dekorerat
av Versaillesmästarna Levau och Lebrun;
Baudelaire och hans vän Constantin Guys
disponerade under många år det lika
magnifika Hotel Lauzun längre ned på Quai
d*Anjou. Taine bodde på andra sidan ön, åt
Quai de Béthune. Den polska furstefamiljen
Czartoricky äger nu Hotel Lambert, varmed
den tröstar sig över förlusten av Willanov,
det polska Versailles utanför Warszawa. Den
rumänska furstefamiljen Bibesco är värd i
motsvarande hörnhus vid Quai de Bourbon
på öns västspets, och den internationella
dansösen Ida Rubinstein är som bäst i färd
med att ”modernisera” Palais Hamelin vid
Quai d’Orléans.
Sjuttonhundratalets Paris lever ingenstädes
starkare än i Faubourg Saint-Germain, vars
blotta namn blivit en synonym för blåblodig
aristokrati. Det är en ren trädgårdsstad,
byggd på gammal jaktmark, såsom antydes
redan av namnen på de förnämsta gatorna:
Rue de Varenne (—garenne, harpark, nu
kaningård), Rue de Grenelle (ursprungligen
garennelle, diminutiv av garenne), Rue de
Bellechasse. Det var först då Invalidhotellet
kom till med sina vapenkrönta murar och
sin gyllene kupol, som de forna jakthyddorna
och lusthusen för hemliga kärleksmöten
började ersättas med en verklig palatsbebyggelse.
Sådan stadsdelen nu tar sig ut, visserligen illa
sönderskuren av Boulevard Raspail och
Boulevard Saint-Germain, stammar den väsentligen
från Ludvig XV :s och Ludvig XVI:s tid, om
också flertalet palats bytt ägare eller
förvandlats till ministerier och ambassader.
Revolutionen utarmade den gamla hovadeln,
men i stället gjorde sig den napoleonska
krigaradeln hemmastadd i kvarteret, som
upplevde en andra glansperiod under
Restaurationen. Efter 1830 har man att räkna med
en växande inflyttning av borgerliga familjer,
men de ha så småningom rättat tonen efter
miljön och det andliga klimatet. Man ser
det bäst en nationell högtidsdag — dock icke
14 juli, här ett okänt historiskt datum — då
de vita liljebaneren och de blåvita
bourbonflaggorna pryda portalerna eller hänga ned
från fönsteröppningarna i minst samma
utsträckning som trikoloren, ofta fredligt sida
vid sida med denna.
Gör man sig mödan att ta reda på vem
som bor bakom de stoltaste portalerna och
de massivaste murarna, entre cour et jardin
som det förr i världen hövdes en
grandseigneur, blir man emellertid en smula
besviken. Jag tänker därvid icke på de utländska
ambassaderna, vilka ofta residerat i hundra
år och mer på samma plats och ha mer än
hundraårig hemortsrätt i kvarteret, och icke
heller på ministerier och ämbetsverk, vilkas
dystra fasader åt gatan i regel dölja de mest
förtjusande små rokokopaviljonger eller
herrgårdar i nyklassisk stil, där republikens
ministrar skulle kunna utöva kunglig
gästfrihet, om de icke i nio fall av tio föredroge
att bo i kappsäck den korta tid härligheten
brukar vara. De gamla adelsfamiljer äro
i våra dagar lätt räknade, som skulle ha råd
att underhålla sådana residens för personligt
bruk; de flesta ha också mer än en gång
växlat ägare under tidernas lopp, och det
är väl en tidsfråga, när de sista privata
trädgårdsanläggningarna styckas till tomter.
Dolda för profana blickar bakom höga murar
eller anspråkslösa hyreshus, sträcka de sig
ofta över hela kvarter och tyngas av
orimliga skatter. Om exempelvis hertigen av
Doudeauville — en yngre gren av ätten La
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
