- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / April 1934 Årg. 3 Nr 4 /
13

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjell Strömberg: På jakt efter det förflutna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅ JAKT EFTER DET FÖRFLUTNA

Rochefoucauld, vars namn palatset bär —
ännu kan residera på sin vidsträckta domän
vid Rue de Varenne, så torde det närmast
bero på att familjeförmögenheten genom
gifte fått ett aktningsvärt tillskott från
spelbanken i Monte Carlo. Denna ryktbara
mesallians mellan en Doudeauville och en Blanc
— sondotter till Monte Carlos skapare, från
början enkel spelhusvärd i Palais-Royal —
lät på sin tid mycket tala om sig och gav
upphov till ett elakt epigram, som gärna
citeras i ”le noble faubourg”:

A Gorlitz d’une voix dolente
Charles X dit å Chambord:
Passe encore pour mil-huit-cent-trente,
Trente et quarante — c’est un peu fort.

Till bättre förståelse bör kanske meddelas,
att Doudeauvillarna voro befryndade med de
sista kungliga Bourbonerna, och att den
nuvarande hertigens fader var ej mindre
president i Jockeyklubben än även chef för det
rojalistiska partiét — två befattningar som
länge följdes åt och betecknade höjdpunkten
av mondän gloria. Samme man, Sosthène de
La Rochefoucauld-Doudeauville, tillskrives de
berömda ord, vilka — med en viss orätt —
bruka citeras som särskilt karakteristiska för
den gamla andan i Faubourg Saint-Germain:
”Gudskelov, vi äro ännu några stycken, som
inte tillmäta den personliga förtjänsten någon
betydelse.” Han räckte aldrig mer än två
fingrar åt någon ofrälse men var icke förty
en mäkta populär Parisfigur, som i trettio
år hade representerat sin valkrets i
kammaren, då han en vacker dag fann sig
utslagen av en viss herr Joseph Caillaux .. .

Nemesis i dubbel måtto, ty det var Caillaux
som införde det ännu gällande skattesystem
som driver parisarna samman med gisselslag
på trängsta möjliga golv- och markutrymme.
Ingen kan tillåta sig överflödig bostadslyx,
om han icke är millionär. Greve Boni de
Castellane löste problemet genom att gifta

sig med en amerikansk dollarprinsessa och
byggde sig ett veritabelt Grand Trianon vid
Avenue du Bois de Boulogne — där han
mycket snart efterträddes av en Talleyrand
för att själv få pröva på ”konsten att vara
fattig”. Exemplet har vunnit livlig efterföljd,
men de importerade hertiginnorna ha lika
litet som miss Gould riktigt kunnat trivas
med luften i Faubourg Saint-Germain och
allra minst med de gammalmodiga
palatsvåningarna. Det ultramodernt bebyggda Passy
är i våra dagar ett lika aristokratiskt kvarter,
motsvarande det nya Östermalm i Stockholm.
Faubourg Saint-Honoré blev det under andra
kejsardömet. Det är icke i Sainte-Clotilde,
varmed Viollet-le-Duc satte sitt bomärke av
falsk gotik mitt i den klassiska ensemblen,
och ännu mindre i gamla
Saint-Germain-des-Prés eller Saint-Sulpice, som crème de la
crème av tout Paris numera gifter sig och
begraver sina döda, utan i Saint-Honoré
d’Eylau vid Place Victor Hugo och
Saint-Philippe du Roule, eller — när det skall vara
riktigt fint — i Madeleinekyrkan.

Faubourg Saint-Germain börjar helt enkelt
dela öde med Maraiskvarteret, ehuru det lär
dröja långt om länge, innan det hunnit lika
långt i utförsbacken. Rysslands nya herrar
ha nöjt sig med att pryda sin palatsfasad
mot Rue de Grenelle med hammaren och
skäran i basrelief, och det kommer väl så
småningom upp ett hakkors någonstans på
Hotel de Beauharnais vid Rue de Lille,
annars pietetsfullt bevarat av de tyska
ambassadörer, som där gjort les honneurs
sedan Napoleons fall. Men vad det skall bli
av före detta österrikisk-ungerska
ambassadens prakthotell, efter kriget säte för en
internationell skiljedomstol, vars värv torde ha
slutförts, står ännu i vida fältet; dess väldiga
murinhägnade park, sällan trampad av en
mänsklig fot, breder ut sig med sorgmodigt
susande kronor över en areal föga mindre än

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-4/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free