Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irma Nordvang: Episod. Fem kärleksdikter - Intermezzo - Bitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRMA NORDVAN G
Den femte, sjätte och sjun . . Då griper du plötsligt vild
och flämtande kring min strupe. Och scenen är strax förspilld.
Jag gråter bara förtvivlat. Du kysser min stackars hals
och säger: ”Du lilla unge, du kan inte ljuga alls.”
Och säkert gömd vid ditt hjärta mumlar jag ängsligt: ”Du . . .
Du stannar väl hos mig alltid — i evighet ... så som nu?”
BITTERHET
En hemlös kärlek är väl mindre värd
än den, som bundits bofast vid en härd.
Vi möts på gatan . . . Du går stum förbi,
om någon ser oss. — Hemligt träffas vi.
Förbjuden snuddar blicken tiggarskygg
vid dig, som skulle gjort mig rik och trygg.
Min stolthet reser sig i lejonhud,
men mina läppar få ej fram ett ljud.
Jag ropar inte, skriker inte till.
Du går så fri och okänd som du vill.
Och jag ser bort så främmande jag kan.
Jag vet ju, vad som passar och går an.
Du kommer kanske till mig efteråt
i plötslig ängslan för min bittra gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
